Aftonbladet – 26 juli 1836, sida 2

BOKHANDELS-BULLETIN: Handbok för Pehr och Påhl och Knut och -— Thilda och Zelma och alla Svenska barn, som bo både i städer och byar, både när och fierran af Magnus Gabr. Wahlgren, 128 sidor, 10:mo, 24 sk. b-ko. Denna lilla skrifts ttel gifver en temelig riktig föreställning om dena ten och anda, hvari den är författad. Det är icke den moraliserande predikaretonen, som vanligen gör så litet intryck på de fullväxta, och som följaktligen måste förefalla de små ännu ledsammare; det är den lätta, nästan jollrande, stundom humvristiska, stundom allvarliga, men likväl aldrig torra och pedantiska ton, som höfves dess läsares ålder, och som lämpar sig för deras begrepp. Skriftem börjar med åtskilliga förhåilningsreglor för sättet att vara som barn, går sedan något längre fram till lefnaden som menniskor, och slutar med den: religiösa undervisningen, men allt i en frisk, lefvande anda, der stilen, likasom barnålderns dag, tyckes, om man så får saga, gå i fyrsprång. Ett litet prof torde lemna den säkraste måttstocken för dess bhedömende: Magens skrik. Allt var nu lustigt och gladt. Allt gick i galopp. I trenne runda timmar tumlades det om i det gröna, och i det svalkande lufthaf rörde sig blott vågor af helsa och kraft och mod. Stämplad var hvarje kind med de rödaste rosor, och fötterna gingo på dans. Solen började nu att taga nattskjortan. på och magarna skrika, och — se, då bar det hem. — Dörrarne öppnas med hast, och ett rop skallar i huset på mamma och smörgås. Hvad, mina barn! Allt här: Så hungriga! Nå, — icke annat? Det skall blifva hjelpt! Och se, — nu ilade fram ett fat med köttlagda smörgåsar, hycrje till längd af en half aln. — Det strök i flygande hast; och den skönaste, friskaste mjölk dracks der ofvanpå. Nu först kunde barnen tala med ro och berätta, huru roligt de haft. Allmän var fröjden, ty ingen olycka hade händt, och hvarenda en kunde försäkra, att de noga hade iakttagit hvad pappa hade sagt m. m.? a