Aftonbladet – 26 juli 1836, sida 1

FE GE NT å FORSS Ar YTTOSNNETT ARE Nn UTLANDSK JURNALISTIX. ?Paris d. 5 Juli 1836. Hertigarne af Oi leans och Nemours befinna sig sedan i går Pp Neuilly, Från Milano till Lyon reste de me utomordentlig skyndsamhet; och de skulle ha va fortsatt farten till Paris med lika snabbhet för att omfamna deras fader, och i en momenr som syntes farlig, stå vid hans sida, såvida ick telegrafen sagt dem, att de kunde vara lugne och att det vore rådligare att ligga öfver nät terne i säderne i Frankrike, liksom de gjort Tyskland och TItalien, än att använda dem fö resan. Aterseendet var rörande. Drottninge samm i tårar. Hertigen af Nemours synes full komligt återställd från sin opasslighet — Prin sarne hafva redan mottagit många besök p Neuilly, och, ait döma af alla deras yttran den, synas de vara ganska belåtna med det emot tagande de rönti Berlin och Wien. Alfvenlede berömma de den vänlighet, folket öfverallt visat dem. Hertigen af Orleans iakttager en så dan tysmad rörande det ändamål och resulta af hans resa, som många föreställde sig, att de gifver anledning till alldeles mottsatta uttydningar. Den politiska verlden hos oss sysselsät. ter sig mycket med detta ämne; den är öfvertygad, att vår framtid till en del beror af dessa frågors lösning, och icke blott de xommande förbunden med främmance makter, utan äfven den invertes politiken, ja till och med den nuvarande ministtrens öde. Man anser för en paradex åsigt konseljpresidentens yitrande förliden gårdag, att allianserne och de pohtiska systemerne i de konstitutionella länderne icke det ringaste berodde af gif ermålsförbindelser. I det tal, Hr Thiers i går höll i Pärskammaren, anmärker man ett annat, icke mindre paradoxt, påstående i afsende på Spaniea och interventionen. Såsom det tyckes ville Hr Thiers öfverträffa sin föregångare, grefve Sebastiani, i fichet. Ty då Hr Sebastiani försäkrade, att man icke kunde intervenera i Polen, emedan det låg för långt borta, försökte Hr Thiers att bevisa detsamma i afseende på Spanien, emedan det ligger oss för nära. Pärskammaren var utom sig af förtjusning och ropade: bravo! Man ser huru det är beskaffadt med allvaret och värdigheten hos en kammare, som fordom så föga aktade Hr Thiers, att han, såsom iurikes minister, sällan vågade bestiga tribunen i Luxembourg, men hvilken kammare nu med tålamod, ja, med bifall åhör yttranden af konseljpresidentea, så skämtsamma, att man icke serna plägar bjuda en kammare med förstånd på någonting dylkt. Sanningen af saken är, utt Ludvig Filip icke velat intervenera i Spanien, emedan ditsändandet af en stor armce skulle hafva försvagat Frankrike och förstört less finanser, och deremot en liten armdee blott ställt sig för faran att ingenting kunna uträtta, eler ati lida ett nederlag. Nu börja förhållanderne att örändra sig. Interventionen kommer snart att så islvida synas öfverflödig, som Carlismen dagligen yckes förlora i krait. Utan hjelpkällor och lifsnedel kunna Carlisterna måhända kasta sig in Arragonien och Asiurien, men kunna också ler lättare förföljas och tillmtetgöras. Man ken cke neka, ait den radikala rörelsen i Spanien sår sin gång. Den kan hafva svåra följder, aningen Isturiz får majoritet i kammaren eller icse. — Man kan nu mera af den officiella berätelsen till Pärsdomstolen öfvertyga sig, att mina uppgifter rörande Alibauds arrestering voro nera Öfverensstämmande med verkliga förhålandet, än de härvarande -jurnalernes beättelser. Icke eo viss Dupont, såsom! I och med de halfofficiella bladen försärat, grep först mördaren, utan det var sereanten vid nationalgardet TDevismes, tillverkaren f de förbudna vapnen. Afven erfar man nu, t det icke var någon polisagent, som afledde KS J. rg . E YA m An