Aftonbladet – 22 juli 1836, sida 2

utlåur sig ärna det till en skolinrättning för Horns församling. Alla gladde sig häråt, prisade hans, frikostighet och graiulerade forsamlingen. — Ar 1830 utlystes och förrättades entreprenadauktion på uppförandet af en byggnad på nämnda hemman tll skolbus enligt ritning från S ockholm, som skulle innehålla skolerum och nödiga rum för läraren, hvilket naturligtvis uttryckligen nämndes uti kontraktet med entrepreuören. År 1831 om hösten afsyutes detta hus från samme man uti flera herrars och mäns närvaro, vid hvilket tillfälle Fr W. mouog de första bevittnade tacksägelserna och l!yckönskningarna för sin tillärnade välgörande uppoffring. Det bör äfven nämnas, att församl enligt He W:s begäran och på snart sagdt hans pretention, beredvilligt hade, 3 mils väg, hemkört det tegel, hvarmed byggningen täcktes, utan annan betalaing än löfte och hopp om att det framdeles skulle blifva församlingens skolehus. Hittills hade beviljandet af presterlig merit-beräkning för läraren vid den blifvande skoJan icke varit uppgifvet såsom ett oundgängligt vilkor för donationen, men väl såsom en önskan , utan ansigs den af alla såsom ovilkorlig, hvilket äfven kan inhemtas af hvad rom, med (Hr W:s goda minne och samiycke blifvit infördt i Skara Stiifts-matriksl, som utgafs 1831. I Men efter dea tiden började Hr W. att under I enskildt samtal låta förmärka det nyssaämnda vilkoret, dock utan fruktan att detsamma skulle lägga något hinder i vägen för skolinrättningens framgång, helst haa påstod sig hafva sådana relationer till och ibland Regeringens Herrar ledamöter, så att haa gjorde sig alldeles säker på, att få den presterhga merit-beräkningen beviljad. Vid ett af dessa tillfällen tog jag, Isom visste hvad som förut i Stiftet hade passerat i denna väg, mig friheten att ytira: att om detta blefve vilkoret för skolinrättningen, I så beklagade jag, att det blefve intet deraf, och att det vore detsamma, som om Hr W. ville Jåtertaga sitt vid så många tilifällen gifna och ; betackade löfte, hvilket yttrande då upptogs mycket ogunstigt, men har dock sedan besannats. — Sedermera den 9 Juni 1833 passerade hvad bifogade sockenstämmo-protokolls-utdrag upptager. Och härpå anhåller jag att samtlige resp. läsare ville fästa deras synnerliga uppmärksamhet. Det behöfver icke att at mig kommenteras , emedan det kommenterar sig sjelf, och tydligen visar att Hr W.-har, vid en lagligen utlyst socknestämma sjelf dikterat sitt beslut om donationen till protokollet, äfven om det oftanämnda vilkoret icke skulle vinna nådigt afseende, och sjelf medgifvit att det måtte till protokullet tagas, och sjelf med egen I band detsamma undertecknat ). Jag blott unI derställer huru en man med karakter, jag vill icke säga med heder och ära, samt med nit och I värma för det uppväxande slägtets bildning och kärlek till födelsebygden, hvarom Er W. så ofta ordat, kan återtaga ett så bestämdt och vid ett sådant tillfälle gifvet löfte, eller, som är detsamI ma, för dess uppfyllande bifoga ett sådant vilkor, som af vederbörande, efter närvarande åsigter och prejudikater, icke kunde anses med t annat än ogillande. Månne denne man handlar 5 konseqvent? Månre han handlar efter princip och det af honom föreburna nitet, eler af kapris? Månne han icke borde anse sig bunden af sina löften och af sin så ofta tolkade kärlek för födelsebygden , samt af de så ofta mottagna i tacksägelserna och berömmelserr.a både offentt ligt och enskilt? ) Jag tror att detta borde t vara tillräckliga band på honom, att icke gifva dementi åt sin karakter och sina löften. — Der har äfven , efter erhållen del af det Kongl. UtI slaget i målet, i häftiga ordalag blifvit bevisadt för Hr W., att en man, som har gått igenom i Gymnasum och derifrån blifvit dimitterad till Akademien, efter all formodan blefve, äfvensom han besutte fullkomliga studier dertill, en nytI tigare man för en dylik Skola, än en som sökte sin utkomst gevom presterlig befordran, alidenstand den förre måste anse sig fästad vid SySsLU lan snart sagdt för lifstiden; att således, Ju samI vetsgrannare och driftigare den vårdades, destomer I skulle den rendera, då deremot den sednare I möjligen och troligen komme att anse den såsom en tråkig och besvärlig expektanspost, från I hvilken han önskade att skiljas ju förr desto I i I i Måvne icke Hr W. skulle Jagligen kunna I ullförbindas att uppfylla ett sådant löfte? UtSA a M on AR 7 Ar nNL