Aftonbladet – 20 juli 1836, sida 1

ee U rn AE IEA FREE TEE EGET, ALIBAUDS PROCESS INFÖR PÄRSKAMMAREN. (Slut ifrån gårdagsbl.) ) Första vittnet var nationalgardisten Bachelier, som stått skildtvakt vid triumfbågen, och med hvilken Alibaud samtalat nyss före ogerningen. Alibaud frågade inig, sade han, hvem som börjat uppresa triumfbågen? Då jag svarade stt Kejsaren gjort det, anmärkte han: Allt hvad Kejsaren gjort är storartadt; han beklagade blott Jatt icke Kejsarens staty prydde detta monument. Vidare talade han med mig om, huru ledsam I tjenstgöringen som nationalgardist var, och frågade mig hvad jag tyckte om linietruppern s nya hufvudbonad? Det är ett nytt sätt att kasta bort penningar, svarade jag. (Skratt bland åhörarne.) Hos Alibaud fanns ingenting, som väckte misstanka. Jag tog honom för en student, som hade gedt om tid och knappt om penningar — Här afbröt Alibaud vittnet med den anmärkningen, att han aldrig begärt gålfvor af någon menniska. Det har jag ej heller velat säga — återtog vittnet — jag ville blott säga, alt ni ingifvit mig deltagande. — Wittnet fortfor: Arbaud sade mig att han väntede på en bekant, men att han icke kunde dröja längre. Nu körde de Kongl. vagnarne fram; Alibaud gick in på Tuilleri-gården. Jag vägrade ej att släppa honom igenom, emedan jag blott såg honom hafva en käpp 1 handen, icke något gevär. Straxt derpå hörde jag ett skott, lemnade mitt gevär åt den bredvid mig stående skildtvakten af linietrupperne, och skyndade att se efter hvad som var på färde.? (Skratt bland åhörarne.) — Vittnena Salomon och Dupont, den förre post vid nstionalgardets vakt i det ögonblick gerningen skedde, och den sednare underadjutant i Tuillerierne, afgåfvo berättelse om Alibauds häktande, hvilket skett af dem. Dupont erkände, att hau tagit fast honom vid håret. Men att nationalgardisterne skulle hafva velat massakrera Alibaud — såsom regeringens tidningar påstått — derom hade vittnena ej et: ord att förkunna. Sedan några andra vittnen: blifvit afhörda, hvilkas utssgor icke voro af nå gon den ringaste vigt, hördes en Hr Petit, som stått bredvid vakten, för att se Konuagen passera. Under det han stod der, hade han känt! någonting kyligt på sin kind, gevärspipan, och j genast derefter hört skottet. Han kunde ej undgå att göra den anmärkningen, att bevakningen och vaktgöringen bedrefs med stor vårdsiöshe:. Ingen enda adjutant fanns vid den sidan om vagnen, der vittnet stod. Om mau varit aldrig så litet uppmärksam, så hade Alibauds rörelser, måst väcka misstankar. Vittnet sjelf bade haft tvence stora paketer under armarne, hvilka gan-) ska väl kunna: inrymma hvar sin hellvetesmachin, utan att någon vakt anhålit honoa. — Vittnet Devismes: Jag förde befälet över natioi nalgardistkommenderi.. gen såsom sergeant, under det oflficerarne åto middag. Jag såg och i! genkände Ahbaud, utan att ana något ondt. Men då jag i samma ögonblick som vagsen for l förbi, fick se huru han manövrerade med sin,! mig välbekanta, käpp, fattade jag misstankar, och j skyndade not honom. Men det var för sent; redan hade skottet afbrunnit, då jag genom et slag på hans arm fick gevåret att falla ur hans. hand. Jag ropade genast till honom, att jag kände igen honom, men jag var så förvirrad, i att först sedan jag kommit till vakten, jag var; i stånd att gifva närmare upplysningar rörande; hvad jag kände om honom. — Den anki agade, förstod ej i början huru han skulle handtera en käppbössa. (Här berättade vittnet de redanr kända omständigheterne a: sin handel med Alibaud.), Han bröt sönder en sådan käppbössa, och ville; betala den, hvilket jag hkväl ej tillät honom. att göra. Jag visade honom på hvad sätt han skulle bruka dessa slags gevär, och lånte honom omkring 200 patroner, hvilka han sedermera, återlemnade mig.? — Bland flere andra vittnen, hvilka icke hade någonting af vigt att berätta, ) uppgaf porivaktaren i ett hus, der Alibaud fordom bott, att denne ännu var honom skyldig 75 francs för hvilka han innehade en skuldseeo om I I 1