Aftonbladet – 18 juli 1836, sida 2

Hd? MANRACI Vvarlt ganska Illa SJUR, Har nu, S5ecdan hans helsotil!stånd något förbättrats , begifvit sig till Loka helsobrunn. ! Ehuru H. Ex. Hr Grefve af Wetterstedts afresa med Kronoångfartyget Odin, såsom man vet, tid efter annan blifvic uppskjuten, och ehuru Premierlöjtnanten Enemark, som förer samma fartyg, sålunda fortfsr att vistas i Stockholm, hade ännu i Lördags ingen anstalt blifvit fogad om tillförordnande af Krigsrätt; för att undersöka beskaffenheten utaf den emot honom, för våldsam behandling i Kiel af en kronobåtsmanr, gjorda svåra angifvelse. Vi meddela emellertid här nedan klagoskriften, som också i Fredags stod i Dagligt Allehanda: Öfvertygad och lugnad uti koppet, att hvarje välborne Hr Amiralens och Stationschefens underlydande samhällets medlemmar hos Hr Amiralen och Statiooschefen alltid finner en odelad rättvisa och skygd mot lidande och förtryck i den mohn dess klagan deraf gör dem förtjent, vågar jag, årstjenare, ehuru ringa person, för välborne Hr Amiralen och Stationschefen frambära min allerodmjukaste klagan öfver följande, mig såsom kommenderad till tjenstgöring å sjöexpedition uppå Kongl. Maj:ts ångfartyg Odin, under sednaste sjöresan till och ifrån Kiel, dersammastädes mig öfvergångne händelse. Fredagen den 17 sistlidne Juni, då jag, om bord på sagde fartyg, kl nästföre 8 e. m. efter gifven befallning hade varit sysselsatt att uppsätta min koj, och nära slutat deita arbete, påropades allmänt första babords nya vakt, hvartll jag visste mig vara indelad, hvarföre jag skyndade mig upp ifrån förrummet på däek, kvarest jag genast med otidighet för förment dröjsmål blef angripen utaf matrosen Wessman, bvarvid denne jemväl under min vandring ifrån fören till aktern flera gånger skuffade och slutligt med handen slog mig för mannen, så att min näsa utbrast uti blodflöde; härvid tillkom då kadetten Didron, frågade oss gemensamt hvad vi förde för ett oväsende, dervid jag höfligt upplyste, att jag af Wessman blifvit oförskyldt slagen, hvarpå jag af bemalde kadett blef anbefalld tystnad, hvilket jag ock uti fortsatt lika höfliga ordalag förklarade mig väl då vilja efterkomma, men utbad mig till fartygets Befilhafvare, Hr Kapitenen och Riddaren Enemark få sjelfva händelsen och förloppet inrapporterade. — I anledning deraf nedgick ock kadetten Didron uti kajutan eller aktersalongen, hvarifrån han äfven snart återkom, i sällskap med högbemälde Hr Kspiten, som genast tillsporde mig uti ordalaget, hvad är det för nojs ni håller? hvarpå jag hka höfligt genmälte, att jag hade blifvit slagen af matrosen Wessman, hvartill denne då likväl nekade, medgifvande dock sig hafva stött mig. Wessman fick häruppå den varnande föreställningen att icke slåss, hvilket allmänna förbud han väl sjelf horde veta, och mig antyddes påföljande dagen bestraffning af 23 prygel. Den påföljande dagen kl. 11 f. m. förekal!ades alla man på akterdäcket, dervid jag af Hr Kapiten och Riddaren Enemark blef tillfrågad, huruledes jag den föregående aftonen hade svaat kadetten Didron, hvarå jag förmälte mig ej sådant alldeles noga kanna mig erinra, likväl inder försäkran att sådant ej skett ohöfligt eler oskickligt, men hvarå dock det afgoörande yttrande genast följde ifrån Hr Kapiten och Riddaren Enemark, att jag till straff skulle stå yra timmar uti vanten, hvilket mitt straffs erkställande ock anbefalltes Hr Löjtnanten Jäerskjöld när nya vakten skulle uppsättas. I anledning häraf blef jag således samma fton, kl. nära 9, af bemälte Hr Löjtnant anefalld uppgå eller uppstiga uti fartygets vanter styrbords sida och der stadna å sjunde vellingen f fockvantet, hvarest jag, endast klädd uti kjortan, buldans-bussaron och linnebyxor,