Aftonbladet – 16 juli 1836, sida 2

Expedieras CARL JOHAN. Lömwenskiold. Mång hundrade gånger är det utan anmärkning sagdt och omsagd:t, att satsmakterne äro okontrollerade; och vi förmå icke inse, huru man skulle tänka sig en stat, utan att tänka sig några okontrollerade makter, d. v. s. makter som cke kunna dragas till ansvar inför någon högre auktoritet, och hvilkas beslut måste anses difinitiva och slutliga; ty funnes en dylik auktoritet, så voro ju den i stället den statsmakt, hvarom man talar. I sin helhet är denna att anse okontrollerad, hvilket icke vill säga, att hvarje länk af kedjan skall vara det. Sålunda är icke hvarje lagstiftande representant oantastelig eller okontrollerad; men den beslutaude pluraliteten, d. Vv. s. representationen koilektft, är det. Hvarje dumare särskildt är underkastad kontroll, ända till dess den sista instancen, Riksrättens plurelitet, framtråder och står der oantastelig. Styrande makten, kollekuft tagen, d. v. s. Konungen hos oss, är oantastelig, hvilket ingalunda upphäfves derigenom, att dess organer äro ansvar och kontroll underkastade. Och vi fråga ännu en gång: huru vill man tänka sig en stat, utan att en dylik slutsten — makter, hvilkas beslut måste anses difinittva och orubbliga — tillika tänkes? Då statsmakterne äro flere, kontroilera de visserligan hvarandra, men indirecte, genom rättigheter bredvid hvarandra, icke öfver hvarandra. Under statsmachinens ranliga gång (hvardagsgång, om vi så få säga) verkar egentligen icke mera än en okontrollerad makt, domaremakten, som tillämpar lagarna; men de öfriga hafva äfven sin period, då de äro fullkomligt okontrolierade, och det är när de stifta lagarna. Visserligen finnas former, i kvilka dessa lagar måste stiftas; men formerna äro döda och kunna icke hindra öfverträdelser emot sig, om de legsiiftande makterne äro ense; och detta är bästa beviset, att dessa makter äro okontrollerade. Vi sågo 1812 ett talande exempel derpå. Dessa satser torde verkligen vara, icke blott ovedersägliga, utan äfven allmänt erkända. Man har visserligen någon gång sett försök af en statsmakt att tillvälla sig en supremati öfver en annan, t. ex. af en representantkammare att tadla den andra, af representationen att tadla domareeller konungamakterna, äfven i deras okontrollerade funktioner eller kanske rättare sagdt, potenser; men detta har varit anomalier, som icke varit mindre oriktiga derföre, att man måst tåla dem, och hvilka antydt en sjukdom, en rubbning i statsmachinen; om den ena statsmakten begynner visa missaktning för den andra och för formerna, har redan en sorts revolutivnstillståad inträdt, och hon eger icke klaga, om hon skulle lika oformligt, kanske värre, behandlas tillbaka. På grund af dessa oomkullstötliga och hittills obetviflade sanningar, yttrade vi häromdagen, i anledning af den skrapa, Norska Storthinget fått emottaga, att konungamakten och representationen båda äro okontrollerade makter, som icke stå öfver, utan bredvid hvarandra. Detta smakade icke Minerva, som behagar förklara det för den högsta grad af theoretisk Jacobinism, hvartill hittills någon i Sverige upparbetat sig. Vi tillstå, att vi snart nog icke inse, hvar det gallsprängda spöket vill hamna med sina oförskämda tillmälen. Fordom visade hon en sorts blygsel och skällde icke på allt, utan bemödade sig att låta påskina en viss förmåga att raisonnera och distinguera; nu framrusar hon endast med blindt raseri emot allt, som hennes motståndare yttra, vore det än de klaraste sanningar. Hvari skulle då Jacobinismen af vår sats ligga? Följande ord skola väl innebära nyckeln till gåtan: Aftonbladet vet väl, att Konungamakten icke är — och minst i Norrige — okontrollerad ; men att till på köpet vilja framsmyga den sats, att den andra statsmakten, som utöfvar på mångfaldiga sätt denna kontroll, icke är eller bör vara i sin ordning underkastad något slags sådan kontroll, det är? Öce. Vill Minerva säga oss, hvar kontrollen på den andra statsmakten finnes? hvem utöfvar den? En kontroll, som skulle bestå i skrapor, är det samma som ingen eller, på sin höjd, det samma som hvarje enskild talare, hvarje publicist kan pre