ven bara. Al dessa ar Henry alven ea utmärkt författare och pa:lamentsledamot, med hvilken Eduard ofta bafvit förblandad. Efer sin faders död, uppfostrade hans moder honom med mycken omso:g, och 1 Cambridge, der han studerade, vann han redan ett pris för ett poem öfver bildhuggacekonsten Mycken beläsenhet, resor i främmande länder och ett tidigt umgänge med alla klasser af samhällslifvet, både de högre och de ringsre, bidrogo att utbilda hans utomordentliga anlag. Likt alla unga mån med författaretalang, debuterade has med poesier; men prosan är likväl hans verkliga fält. Detta bevisade han genom sina år 1827 utgifua första roman : Falkland, och ännu mer genom de flerefter följande: Pelham, Den förskjutne, Devereux, Pau! Clifford, Eugene Aram, Pompejis, sista dagar och Pilgrimerna vid Rhen. Ar 1832 emottog han u:gifningen al New monthly magazine, hvilken tidskrift i hans hand erhållit ett ökadt värde. Redan 1830 uppmanades han af många, att framträda som kandidat vid parlamentsvalet 1 Southwark. Med ädel blygsamhet nekade han likväl att göra något försök att utträsga den förre Representanten Calvert. Han blef dock sedermera parlaments ledamot för köpingen St. Yves, och har i denna egenskap, likssom i sina skrifter, visat sig en varm vän af folket och friheten, och en likaså nitisk, som talangfull motståndare af aristokratien, ehuru han genom födsel och lefnads-förhållanden tillhör henne. Denna Bulwers politiska tro har väckt, såsom man borde vänta, de privilegierades hat och förbittring mot honom; och de hafva naturligtvis sokt hämras på hans skrifter. Ej nog att dessa tadlats och fördömts i salongerna och förvisats från budoirerne; de hafva äfven blifvit häcklade och förkättrade i alla de blad och tidskrifter, hvaröfver. Tories kunna disponera. Detta har äfven återverkat till ampdra länder, hvilkas renläriga konstdomare icke vågat ställa Bulver på den plats, hans utmärkta gåtvor förtjena, utan, ehuru de ej bestrida honom allt värde, likväl betrakta honom som en roturier, med hvilken gens comme il faut icke böra allt för mycket familiarisera sig. Om imedlertid snille är rikedom i uppfinning, förstånd i planens anläggning och utförande, en klok ekonomi i motivernas användande, som koncentrerar sina krafter på de punkter, der de behöfvas, och der effekten ligger; i den naturliga utvecklingen af händelserna, icke i en konstlad ansträngning att ofverraska och förblända; en djup och fin mennisko-kännedom; en stil, som är hvad den är och behöfver vara: lätt, faulig, enkel och intagande, der sådant är på silt ställe; kraftfull koncentrerad, upphöjd, der ämnet så fordrar; framför allt en varm och liflig skönhet-känsla, aktning för det ädla och stora i menniskonaturen; kärlek för menskligheten, för samhallets utveckling och hogre ändamål, hat mot allt, som nedsätter eller motverkar dem — om detta är snille, så är Bulwer ett snille. Om det dertill är talang, att aldrig trötta läsaren, att så fjettra honom att han endast af yttre orsaker förmås lägga boken ur handen, så har Bulwer åfven talangens öfverlägsenhet. Han eger icke 1 någon hög grad diktionens poesi; men han eger så mycket mer hvad vi skulle vilja kalla den tänkande fantasiens poesi, detta slags snille, hvartill typen igenfinnes i naturens verk. Dess skapelser röja det högsta smile, emedan de röja det högsta förstånd, den djupaste beräkning. Man har velat tillägga epithetet snille åt menniskoverk, som helt och hållet sakrat dessa egenskaper; ja, man har till och med ansett denna saknad som ett nödvändigt vilkor för att kunna helsas med namn af snille. Har man icke härigenom förnedrat detta namn, äfvensom menniskonaturen ? Tvistom imellertid icke härom. Troligen fordras ännu en lång tid, innan man blir ense öfver detta ämne. Man tyckes likväl mera böjd att erkänna, det förståndet är Skaparens yppersta gåfva åt menniskan. Bulwer har sådant, men icke det torra mathematiska förståndet, som endast räknar sakens utsidaoch ; noga förmår bestämmes hvarje qvadrat-tum deraf; men delta förstånd, som är fantasiens och känslans tvillingbror, som följer dem på deras utflygter, som aldrig förlorar dem ur sigte, och vid hvars hand de aldrig förduestai molnen eller nedsjunka i känslosamheters tafatthet eller i melankoliens misströstan. Om man åt dessa förenade egenskaper ej vill medgifva namnet snille, så tyckes oss att Bulwer utan skada kan torsaka ett sådant epithet, och afstå det till förmån för dem