Maj:t har, under loppet af de sedan Grundlaj sens antägande förflutna 22 år, icke haft till den I srad, som under deita Storthing varit händelsen, inledning att beklaga sig öfrer de förtydningar, nen velat gifva serskilda grundlagsbestämmelser, ch hvilka äro lika stridande mot lagens anda, som mot dess bokstaf. Om Hans Maj:t, på srund af det förtroende, Hans Maj:t hyser för Norska nationen eller med hänsigt till den erfaenhet, Hans Maj:t förvärfvat om Norska folkets rättskaffens och Joyala karakter, undertiden sfversett med de oriktiga åsigterna och förvillade begreppen om grundlagens rätta förstånd, och om H. M. på andra sidan hitintills eådigst tillåtit de foregående Storthingen att fortsätta sina möten utöfver den tid, som varit dem oundgängligen af nöden för förhandlingarna samt de framlagda förslagens antagande eller förkastande, så borde denna uppmärksamhet från H. M. sida, i stället för att användas såsom en ursäkt för det nuvarande Storthinget, fasthäldre anföras såsom ett argument, att H. M. i framtiden icke bör tillåta aågon den ringaste afvikelse från de konstitutionella grundsatser, hvilka innehållas i det af Konungen antagaa och sanktionerade Grundlagskontrakt. Grundlagens 75 . bestämmer de förrättningar, som böra utföras under den tid af 3 månader, som Storthinget, utan Konungens tillätelse, kan -förblifva samladt. Det är wvisserligen en sanning, att stora nationalförsamlingar i sitt sitt sköte bära frön till split och säledes också till upplösning; detia är en följd af de många olika iddernas brytning samt de många skiljaktiga intressena. Men Norriges Storthing, som icke ens består af 100 Ledamöter, befinner sig icke i denna kategori, ty en hvar Ledamot kan såsom samtida, ja såsom deltagande i de händelser, hvilka framkallades genom öfverilade råd, jemföra det förflutna med det närva ande och då finna rik anledning att prisa Försynen för det sätt, på hvilket allt 1togat sig till det bästa för det rättskaffens och fredliga Norska folket. Det är att förvänta, att ett Urtima Storthing, fastän det utgöres af samma personer, som nu hafva säte på det lagtima; likväl, när dess uppmärksamhet uteslutande vändes på ett mer inskränkt antal samt mer bestämda förrättningar, skall med klokhet och besinning behandla de för det allmänna bästa framlagda förslagen samt söka att undgå ända till tanken att vilja göra ingrepp i Folkets eller Kouungens rättigheter. Lagstiftaren och Konungen, som sanktionerat grundlagen hafva antagit, att 3 månader 1 alNmänhet skulle vara tillräckligt för Storthingets förhandlingar; och det är under denna förutsättning, den 80 . är tillkommen. Skulle erfarenheten visa den absoluta nödvändigheten ar en längre tid kan ett förändradt stadgande i sådant hänseende endast vinnas i den uti I Grundlagens 112 . föreskrifna ordning. H: M. I begagnar, när H. M. finner sådant tjenligt för det allmänna bästa, den rättighet, Gruadlagen I högstdensamme tillerkänt, att upplösa Storthinget, sedan det varit samladt i 3 månader, emedan det berott på Storthinget att inrätta sina göromål så, att de på Storthinget beroende oundgänghgaste och vigtigaste arbeten kunnat fulländas på denna tid. Den liberalitet, hvarmed H. M. på de föregående Storthingen tillåtit, att detta lagbud icke användes i hela sin utj sträckning, borde hafva gifvit en ytterligare anledning för nuvarande Storthing att påskynda sina förhandlingar, helst H. M. genom nådig Rosolution d. 17 sisd. April endast tillåtit Storthinget att förbhfva samladt tills widare. Att under de tre månader, Storthinget har rätt att vara samladt utan Konungens tillåtelse, försumma alt sysselsätta sig med de vigtigaste lärendena, får lätt utseendet af att Stortinget på ett indirekt sätt vill tillegna sig en rättighet, som Grundlagen icke inrymmer detsamma. Grundlagen och den 80 . äro i detta hänseende Konungens vägledare. H. M betviflar icke, att Storthingets Utskott användt all möjlig arbetsamhet; och i detta fall hafva de endast gjort sin skyldighet, ty det tillkommer de män, som utkoras att bistå Styrelsen i dess omsorger för det helas väl, att oaflåtligen hafva detta samt sitt heliga och ärofulla kall för ögonen. . Då H. M. således icke kan godkänna de i Stats-Rådernes yttrande framlagda skäl och grunder, utan deremot städse anser det för sin konstitutionella pligt, likasom det är H. M:s grundlagsenliga rätt, att nu upplösa Storthinget, så befaller H. M, som följer. Då det nuvarande (LS I SF I fr 1 IA oo