Aftonbladet – 15 juli 1836, sida 2

BICETRE. Heroisme och barbari, 1792 — 1836. (Slut fr. gårdagsbl.). Couthon aflägsnade sig, och Pinel begynt genast sitt djerfva företag. Den förste, hvar kedjor han skall aftaga, är en engelsk kapten sedan fyrti år sluten i jern. Ingen kände den ne mans historia, men alla fruktade och flydde honom. Sednast hade han med handklof ven på stället dödaten sin skötare. Den djerfv läkaren ingick ensam i hans lilla rum. Kapten, sade han, jag skall låta aftaga edra jern och låta er gå ut på gården, om ni lofvar at vara klok och icke göra något ondt. — Ja, svarar dåren, men du narrar mig, de äro för rädda — du också. Rädd, jag! svarade Pinel; har jag inte sex personer för att göra mig åtlydd? Tro mig, blif stilla och beskedlig. I stället för den de kedjan, skall man sätta på dig denna tröjan. Vill du det? Vaktbetjeningen frambar en tvång-tröja, sådan som dem man påsätter till döden dömda. Kapten fogade sig stilla i allt och höjde endast axlarne med en min af förundran. Om några minuter voro kedjorna borta. Man drog sig tillbaka och lemnade cellen öppen. Dåren , i början orörlig, försöker resa sig opp, men faller tillbaka. Han hade legat si länge, att han förlorat bruket af sina ben. Ef ter några försök lyckades han ändtligen, at komma i jemnvigt. Pinel betraktar honom med ångest; han ser honom nalkas med skygga, darrande steg från bakgrunden af sm mörka kammare. Han är än vid tröskeln; han stannar och betraktar himlen, han tillsluter sina ögon och betraktar den åter . Ack, så vackert, utropar han med förvåning, ack — hvad det är vackert! Han går, springer, trycker sig intill murarne och kysser dem, faller ned och gråter på stenarne; han stiger uppför trappan och åter utför, endast med de fåniga utropen : Ack så vackert! ack så godt! Så förhåller han sig om dagen; om aftonen återsår han sjelfmant till sin cell, der han, i stället för den halfruttna halmen, finner en säng med madrass och täcke, och kanske för första sången på fyrti år sofver den olycklige lugnt! Dagen derpå vaknar han lindrad, stilla och förståndig : han blef frisk. En annan, som i tolf år varit fängslad, inbillade sig vara Christus. Han satt på sin boja med gravitetiskt högmod, blek och resigne