Aftonbladet – 14 juli 1836, sida 3

nDiaäng iart ropa: FIFe TLORUEs UA OS fa RaAtton stympas under Marats rensares sablar! Man säg dårar, verkelige vanvetiingar !össlåppta, Gud vet på hvad säst, nedstiga från taken, stojandeg och skrattande, vidt ibland blodbadet och elden och nyfiket sucka in hafvudet uti kand Omrynningar i det ögonblick, då luntan fördes 1 i nehälet och utskjutas i trasor tillika mod kariescherna. Dt var någon td efter dessa dystra dagar, som Bicctre bl f skådeplats för en I de benuniranc värdaste, djerivaste och mest rö-ande h ndlivgar som uimärkt låkarekonsten. Redan 1791 hade den dygdiga Roch:fvucavld i flire raj porter till konstituera. de isom ingenfafslöjat eländet och lr beten sf den hetand 1idling, man tiliät sig mot cd vansinnig; men desså repporier, som afbördes med nöja en ospierade förfavarsns skull, kkdde 14 felet :esula. rdomen var siarkare su fil Ve enskapen skull: 6ES Oh vid Bicete, Pinel, eo man med görd, in uktlocheten af Rbe ouciuids förs vöttad afait ett belt är haf a fö sålvis i Pinel framträde och med en röst, darxrande af 4 , a 1 j rar I an, 1 GCD vVanarade mer 1 s : Irkar han ca reform i de Van Mennisien bör espeke 2, äfven då hon tilröt Br Fossemater : böj en djup ynies misst nki för näs 8 3 gt ne023 medleanMedborgare? svarade hon rom en fin qvinL jus skall göra dig eu besök i mor (pa Bieöre; se äg om du bedror oss, och jimer folkets fie der blend dia då sd morgon. : Pine! hörda då hin aflögsnaade ste för hans öde: iy dea röst som sit had r lat var välbekant, det var Coutons. Fordom full at kärlek och behag hade denne Couon da har midnautsivnden skyndade till en qvinna som han förgudade, i ca af Moat dOrs berg sSpas; nedsjunkit i ett tillfruset kärr, och derigenom förloat hruket af nedra delen utaf sin k opp; ed vid sig sjelf, våntade han nu att blifva he sklagad af andra, msn han blef gåckad och bega! bbad. och bynd söm varit ömt och godt hos i slocknade; a!la bans känslor into: 308 af h j bonom it och döden för on eo a honom rå gatan, Jem som kallade houom ex d hämnd. Han dömse mödrarne till aet derss små ban skrattat eTg 0 pe rd lat ban hugga hufvodet al, för att jemna deras vext med sn ecen, ech då han sjort detta, betraktade han med skadefröjd verlden, som darrade och förtvillade; och sarkasmen låg ct nu i sin ordning omkring hans mun: han frågade, hvarföre man icke längre sh honom. attade at Följande dagen lät denne fruktansvärde I krympling på morgonen bira sig tll ie! tre, för alt elf inspektera de så kallade dårarne, säker, som han sade, ant finna några förrädare och aristokrater bland deras antal. Vid hans ini träde blef en explosion af skratt och han, som jupptände hans raseri; han ville ropa, han hofade, för att skaffa sig gehör; mon skrattsalfvorna och de ursivniga stojningarne af femti j vansinniga, som skakade sina smuisisa kedjor . ej och slogo på sina sa och vin! All fart F galler, inlogo honom med faelse. dHepresentanten bad helt kta an I Ar Poa Face io1r SSsna honom fran dessa biskli Så an— all rusa på och sönhonom. Är du sjelf en vanvelling, 5 . a 1 ! han ull Penil, vi ddjt ur? — Medbor: dare, Svarade läkaren Iu t, dessa menniskors mesta vildhet härrör derifri mn, alt man beröfvat dem luften och friheten. Välan, gör som du vill! en du pug tll svars; tag di försök blir dig för dyr som vill afkedja dessa för Subs blo. oo ene atRRR RR ttNReNRNR REN mm I Ga 7 5 c me lg) bed FOR Ö O -— Dn ee