Aftonbladet – 14 juli 1836, sida 3

I I Heroisme och barbari, 172? I: under el den, : vt hvad den kan hovskr iaf fa tigdom, alder, s 1 Bicctre som Verclser svaghet och ela! ar 1 Za namnet, men kanhän samfundet, vågat sommar oa olycka med det, som utgör d domen, bristen och vansinnet, g E heliga olyckor, ihop md ufven. mördaren, förfalskaren och skind: menniskor ekulle rodnat öfver ett jrande, hafva de genom den största bedraga den godtrogra Venerea som med blot! adt hufvud stannar, då han varseblir Bictlire; ty på den hvita och utsirade fasaden, omgifven af grönskande matter och leende avenuer, bakom hvilka den vämjeliga byggnaden döljer sig, läser han denna rörande ivskription: Hospice de la vieillesse. Änvu 1792 fanns det i Bicttre, säger den krafifulle författaren, vi citera, (Scipio Pinel, Du regime. sanitaire des alignes,) mer än et offer för feodal-lagarnas godtycklighet och kalla grymhet. Söner af familj, som satt sig emot klosterlöftet, hvilket deras föräldrars äregirighet affordrade dem; bröder eller makar, som vägrade iilfredssvälla — skökors låga begär, och framför allt ett ofantligt antal krypskyttar, dömda till bojor för det de vågat döda em hare, någon dag då deras familj annars måst svälta. Nå väl! största delen af dessa olyckliga voro der behandlade såsom vansinniga och kedjade såsom de. När Septemberdagarnes massaker kom, och Bicetre, likasom Salpåtricre, fängelserna vid Carmes och Abbaye blifvit tagna af mördarne såg man de stackars fångarne, som någon okänd ögna velat