Aftonbladet – 14 juli 1836, sida 2

Mån har i några dagar hört talas om ska Stortingets förestående, eller redan skedde upplösning; men i allmänhet fösta uppmärksamhet vid hela saken, helt enkelt, att Norska representationen ful bördat, eller åtminstone i det närmaste fullbor dat sina arbe:gn och icke var emot att åtski jas. Imedlertid har nu helt plötsligt ett an nat förhållande trädt i. dagen: ösningen ä en följd af missnöje med 5:ort de; Härvid är visst ingen ting att anmärka så vida upplösningen skeit under vederbörlig former; och dem frågan torde, enligt hvad be rättas, komma att diskuteras af kompetenia do mare; nerligen Norska Riksrätten, hvilken såsom Dagligt Allehanda i dag riktigt aznmår ker, är af helt annan art och beskaffenhet ä den, till största delen af amovibla embetsmä sammansatta, Svenska. Denna, eller legala, si dan at frågan behöfver således icke för närva rande bry oss. Men en annan, eller den politiska, den om nyttan och :rådlighsten af de tagna raska steget, återstår, hvilken kanske bli benigare att lösa. Det af oss nyss införde meddelandet angående weto visar nogsamt. huru missnöjd man varit med Stortingets helsStarrighet att icke vilja afpruta något på sina fri och rättigheter; och detta, sammanlagdt med. tonen uti upplösningsakten, skulle i ett annät land visa, att meningen vore att appellera till folket och få ett nytt, medgörligare Storting — så vida nemhgen Norrmännen verkligen ickeskulle finna sina tänkesätt representerade af det nu upplösta: — Men nu kan icke ens en dylik appell vara meningen, då i Norrige ett urtima Storting (och ett dylikt fordras senast, emedan statsanslagen ej ännu hunnit gels upplö an