Aftonbladet – 13 juli 1836, sida 1

jafsky , som detta skändliga anslag ingif ver. Frankrikes skyddsande kar vakat öfve Konungen! ty med fu!l ofvertygelse förklara v åer i dag, såsom vi förklarade efter den 2 Juli 1835 och efter den 1 Aug. 1830: Ludv Filip med sitt djupa förstånd, med sin verklig kallelse för thronen, är på en gång föremålet fo: fäderneslandets förhoppningar och tacksamhet. — Hide Konungen fallit, så hade alla dåraktiga j passionfulla och straffbara förhoppningar åte upplefvat med nytt raseri. Waårt nuvarande välstånd, lugnet i sinnena, dessa mägtiga häfsvänger för friheten och framskridandet, had jåter blifvit lemnade till pris åt de lössläppta po htiska passionerna. — Vi tvifla visserligen icke att ju Frankrike, äfven i det mest olyckliga fall Iskulle hafva vetat att göra sin så oflia och si ;kraftiullt uttalade vilja gällande. Det skull ;h.fva funnits män nog bland dem, som sti ithronen nära, hvilka det icke felats beslutsamhet och sinnesnärvaro, för att kring thronfölja:ren samla kamrarne, nationalgardet, armeen och I hela nationen, och att håla de vilda passionern: i tygel, ehuru de för ögonblicket fått nytt mod Men hvem kan med visshet berakua hvilke genljud en sådan fö:br,telse skulle bafva gif vit, och ull pris af hvad offer det skulle bafva lyckats, blott att neutralisera följderna deraf? — Omedelbarligen efter den första känslan jaf på en gång ovilja och rörelse ofser det försökta och misslyckade brottet, har en känsla aj vemod bemäktigat sig alla sinnen. Redan — sade man till sig sjef — hafva förnyade anslag af denna beskaffenhet blifvit forsökta! hvarthän skall väl denna förfärliga sjelfuppoffiing ännu kunna leda, som ställer sig mellan mordet och schavotten? Så har då den vansinnige i går känt sig, genom åsynen af Fieschis blodiga hufvud, stärkt i sitt begär efter denna fasansfulla namnkunnighet, som förlänas af en högmålsprocess, ett konungamord och guillotinen ? Gifs det någon makt 1 verlden, som är i stånd att tygla en sådan fanatism? Kunna väl lagar uttänkas, som vore i stånd att afväpna menniskor, hvilka just sträfva efter att förblöda på sch.iwotten? — I en tid som vår, som dagligen förer sjelfmordet för våra blickar, som vi sar oss huru det bröstar sig ofver sitt bedröfhga mod, och på förhand nju:er af den kän sla af fasa, det tänker väcka hos andra, hvem förmår väl gå i borgen för, att ej menniskor komma att gifvas, som göra konuogamord till en passion, och som — fas nsfulla martyrer! — måhanda i schavottev, i straffet för mordet, se brottet aftvaget? Ingen polis, huru skicklig och vaksam den än må vara, är i stånd att in i tankans djup spåra de brottsliga beslut, som kunrma uppstå i så förvirrade :själar. Fieschis brott oeh gårdagens viltna ovedersagligen om polisens vanmakt i denna del. Dessutom vet man ju, att en rysningsväckande, talrik assoviation bildat sig i Paris, hvilken man tror stiga till 1000 personer. Många bland dem hafva bhfvit häktade, de voro väl försedda med patroner; deras uppförande, deras bekännelser, deras vittnesmål lemna tillräckliga ämnen för sorghga betraktelser. — Om således den väg, man hitulls beträdt, för att förfölja så straffbara passonmer och göra dem oskadliga, icke visat sig vara den rätta, skulle man ej måhända kanna finna en annan, som:ledde till det efterlängtade målet? Enligt vår öfvertygelse gifs det blott ett moraliskt läkemedel, som kan göra slut på en sådan ondska, och detta medel har -vi måste öppet tillstå det — ännu icke blifvit användt. Kasta vi nemligen en blick till baka på de sista sex åren, så se vi huru revolutionsfebern, den högsinnade men exalterade frihetspassionen , dea b innande sjelfuppoffringssjukan, som vaknade 1830, våldsamt sammanpressades Massorne hafva väl stillat sig, det återställda lugnet och det materiella välståndet hafva tröstat dem för den försvunna drömmen. un ee Te oo oo ee hå Pe I