DR kamraternes tanka om saken, så vet jag hvad jag har att rätta mig efter, och ehuru jag icke delar Herrarnes åstgt af densamma, så blir corpsens tanka härutinnan regel för mitt handlingssätt. — Men mine Herrar: saken är för mig högst vigtig och derföre behöfver jag betänketid innan jag tar något bestämt beslut. — Schantz aflägsnade sig vid slutet af detta yttrande genast, och Greve Platen tycktes då ha förstått Schantz sista ord som — skulle han lofvat taga afsked — hvilket likväl jag genast bestred, tilläggande ordagrannt, att jag icke ansåg honom ha lofvat det ovilkorligt. Premier-Löjtnanterne Coijet och Meister anmodades derpå utaf någon af kamraterna, att, sedan jag afsagt mig ett sådant förtroende, genast begifva sig till General-Adjutanten Hr Kontre-Amiralen m. m. af Klint, för att tillkännagifva, som orden föllo sig: att von Schantz lofvat taga afsked; då båda kamraterne utgingo på ögonblicket och jag straxt efter dem, men gerad ut i corridorens norra ända, der jag, vid fönstret annoterade mig till minnes det hufvudsakligaste af hvad som passerade under detta sammanträde. Till den 29:de derpåföljande blef jag återigen kallad till ett nytt sammanträde i samma lokal och vid samma tid som förra gången, hvarvid en skilnad i kallelse-listan genast föll mig i ögonen eller att fyra namn voro å listan uppförde, dem jag ej sett mer än första gängen , neml. Hallens, Pfeiffs, Hedborgs och Cronhjelms och om jag ej missminner mig skedde kallelsen dagen före sammanträdet eller den 28 Januari — sistnämnde dag inhändigade jag bref från von Schantz innehållande endast fråga om jag var kallad till ett ytterligare sammanträde påföljande dag klockan ellofva förmiddagen , till kvilken tid ban vore kallad. Vid underrättelsen om skilnaden i våra kallelsetider, svarade jag genast att jag åstundade tala vid Schantz på eftermiddagen. Omkring klockan fyra på eftermiddagen ankom Schantz, då jag sade till honom, att jag på morgonen blifvit kallad till ifrågavarande sammanträde, men till klockan nio förmiddagen och att jag för min del ansåg honom icke böra dröja till klockan ellofva, utan ovilkorligt infinna sig straxt efter klockan nio, då ja trodde oss mangrant vara samlade. Klockan half tio förmiddagen den 29:de sammanträffade jag, Hallen, Pfeiff, Hedborg och Cronhjelm å Skeppsholmen utanföre Båtsmanskassernen och uppgmgo derpå till samlingsrummet — vid inträdet fann jag Schantz ensam med Castegren, frågade den förstnämnde huru detta kom sig och om icke flere af kamraterne ännu ankommit och fick till svar att de fleste varit inne men utgått vid hans ankomst. — I samma ögonblick jag erhållit detta svar inkom Hr Premier-Löjtnanten Friherre von Knorring, sägande, att han önskade tala vid oss i närvaro af flere Premier-Löjtnanter, som voro inne hos Premier-Löjtnant von Steijern; hvartill jag svarade: Hr Baron har kallat oss hit och hvad Hr Baron vill säga mig det bör sägas här inne dit vi äro kallade, och deruti instämde Baron Pfeiff — Knorring utgick derpå men återkom oförtöfvat och begärde att, då vi icke ville ingå till von Steijern, Premier-Löjtnanten von Schantz skulle åtfölja Knorring dit in, hvaremot de öfrige kamraterne skulle hit inkomma. Genast invände jag, att hvad Baron tänkte säga oss borde ske i von Schantzs närvaro, hvilken likasåväl som vi vore Premier-Löjtnant, helst som jag var öfvertygad att detsamma skulle röra honom , och derest Hr Baron icke detta gjorde skulle jag genast aflägsna mig — deruti instämde öfrige kamraterne likasom Schantz, hvarefter von Knorring utgick — några minuter derefter åter inkom von Knorring jemte åtskilliga Premier-Löjtnanter och ville genast börja orda, men hvarvid jag invände att samtalet borde ske i Castegrens inre rum af orsak att Underofficerare bodde vägg i vägg med det yttre — inkomne igenkände jag,-utom oss förut innevarande och Baron Knorring, följande kamrater nemligen : Coijet, Meister, Gosselman, Cederström, Oxehufvud, Fr. Engelhart, von Platen, von Steijern , Castegren och Hasselberg — Knorring öppnade sammanträdet dermed att han på Grefve Cronstedts ordres bedt kamraterne sammankomma för att till dem göra endast tvenne frågor och hvilka borde besvaras med ja eller nej — hvaremot jag genast påstod att ehuru Hr Baron ägde rättighet att göra oss frågor, kunde dock icke nekas mig eller någon annan att tala och att jag icke allenast tänkte göra det muntligt utan äfven skriftligt — men hvilket Hr Baron mig bestred ehuru han tystnade sedan Baron Pfeiff icke blott ogillat detta hans bestridande utan tillagt att hvar och en här hade lika rätt att yttra och gifva sin tanke tillkänna utan att vara skyldig svara på några frågor hvarken med ja eller nej. — Härpå yttrade Knorring att de af kamraterne som ansågo Premier-Löjtnanten von Schantzs pennngeaffär med Konsul Bergemann för vanhederlig borde gå öfver till högra sidan om honom i rummet; hvarvid alla utom Hallen, Pfeiff, Hedborg, Cronhjelm och jag intogo den sidan och märkte jag att Engelhart allrasist med öfver bröstet korslagda armar långsamt drog sig ditöfver. — Dloraftarn illa J. Ku ast 0 2 Lhuvad Jag Starada TK