rum, och då de härtill nekat, hade Hr Friherre von Knorring kommit och framställt samma begäran , samt, då äfven han fått nekenade svar, utgått, men om en stund inkommit, åtföljd af flere kamrater, hvarpå Hr Friherrn genast började tala, och hvaraf innehållet varit , att de som ansågo Hr Premier-Löjtnanten von Schantz förhållande till Konsul Bergemann vanhederligt för corpsen, skulle träda till högra, och de åter, som ej delade denna åsigt, till verstra sidan af rummet; härvid hade alla de Hrr Premier-Löjtnanter, som nu äro svarande i :målet, gått öfver till högra sidan, hvaremot vittnet, FErr PremierLöjtnanterne Friherre Pfeiff, Hedborg, Grefve Cronhjelm, samt Liljehöök stannat på den venstra; alt skrifter sedermera upplästs såväl af Hr Premier-Löjtnanten von Schantz, som Hr Premier-Löjtnanten Liljehöök, den förres at ungefärligt innehåll, att då han ännu vore qvar hos Hans Maj:t Konungen som ordonnans-officer och hos H. K. H. Kronprinsen som Adjutant, så borde han ej heller skiljas från sin PremierLöjtnantbeställning, och den senares åter hade gatt ut på att hafva konsideration för en gammal kamrat och gift karl. Men vittnet kunde hvarken erinra sig g, att Fr Premier-Löjtnanten von Steijern uppläst något anförande, eller att Er Friherre von Knorring, då han wvid sista sammauträdet önskade veta kamraternes opinion, nyttjat ordet vanhederligt. I öfrigt förklarade vittnet, att som han aldrig trott, det saken skulle blifva föremål för Domstols handläggning, hade han ej heller så noga lagt förhållandet på minnet. Följande frågor framställdes härefter tll vittnets besvarande. Af Actor: När erhöll vittnet underrättelse om Konsul Bergemanns bref? Svar: Dagen före första sammanträdet hade vittnet hört, att ett bref kommit hit ifrån Stettin, men vittnet kände då ej dess innehåll, och ej heller minnes vittnet hvilken som nämnde derom. Har vittnet hört någon högre officer tillåta vidtagande af åtgärderne mot Or PremierLöjtnanten von Schantz? Svar: Nej. Af Hr Premier-Löjtnanten von Schantz: Om vid sammanträdet den 5 Januari något tal varit å bane, hvad påföljden skulle blifva för von Schantz, i händelse han erkände innehållet af Bergemanns bref? Svar: Vittnet kan ej påminna sig sådant. Af Hr Premier-Löjtnanten Grefve von Platen: Kan vittnet taga på sin ed, att ordet vanhederligt nyttjades? Svar: Vittnet kan ej säga, om det begagnades eller icke begagnades. När bortgick vittnet från detta sammanträde? Svar: När skrifterna upplasts. Af Hr Premier-Löjtnanten Oxehufvud: Om, före sammanträdet den 29 Januari, vittnet varit tillsammans med någon af de såsom vittnen åberopade personer, och samtalat om affären? Svar: Nej — men då Premier-Löjtnanten Liljehöök tillfälligtvis träffades, när vittnet skulle gå till det i frågan omförmäldta sammanträdet, hade han frågat vittnet, om han skulle för vittnet få läsa upp ett anförande, som han haft; hvartill vittnet svarat: Ja läs. Af Hr Premier-Löjtnanten von Stcijern: Om någon vid sammanträdet den 5 Januari yttrat sin tanke i händelse det vore sant hvad Bergemanns bref innehölle? Svar: Vittnet mindes inga flera, än Hrr PremierLöjtnanterne Coijet, Friherre Cederström och von Steijern. Actor begärde, att Hrr Premier-Löjtnanterne Friherre von Knorring och Castegren måtte uppgifva orsaken, hvarföre de vid omvittnade tillfälle anmodat Hrr Premier-Löjtnanterne Halltn, Friherre Pfeiff, Hedborg, Grefve Cronhjelm och Liljehöok , att komma in uti ett annat rum. Anledningen härtill uppgaf Hr Friherre von Knorring hafva varit, att delgifva dem skrifvelsen från Hr Grefve Cronstedt, som föranledt kallelsen, — uti hvilket förklarande Hr Premier-Löjtnanten Castegren instämde; och då Actor .deremot erinrade att, när Hr Premier-Löjtnanten von Schantz varit kailad att sammanträda tvänne timmar senare än de andre, det syntes som något mera vigligt, än uppläsandet af ett kort bref, eller någon öfverläggning rörande bemälde IL Premier-Löjtnant varit tillämnad, och hvilken troligen skett i andra rummet, svarade Hr Premier-Löjtnanten Oxehufvud, att kamrater som gerna se hvarandra, utsätta så lång tid som möjligt, och så kort som möjligt deremot med dem de ej gerna se. Herr Amiralen Grefve Cronstedt erinrade, att sällan sjelfva handlingen företages å utsatt tid, och äfven sällan alla inträffa till den timma de kallats, och då dot desentam här troligen ansåos nödvändigt. att först