TY RE VA RR ÖA AT OR AA vore en enskild affär, med hvilken det ej tillkom Premier-Löjtnants-graden att sig befatta. Uti denna åsigt instämde Halltgn och Grefve Cronhjelm , lofvandes att uttala densamma å egna och mina vägnar. Den 6:te om aftonen, under gåendet öfver Norrbro mötte jag Premier-Löjtnanten Hedborg, som på tillfrågan om, hvad som passerat vid sammanträdet meddelade mig i korthet att Premier-Löjtnanterne Knorring, Steijern och Coijet varit uppbragte emot Schantz, för ett i Stettin af honom upptaget penninge-lån, det han icke ännu betalt, oaktadt löfte, att vid sin ankomst till Stockholm återgälda detsamma, och att skrifvelse derom ankommit i officiel väg — men att Premier-Löjtnanten Friherre Pfeiff hade, för sin del, bestämdt förklarat, att han ansåg sig icke med den saken böra befatta, hvarken nu eller framdeles — och hade Hallen och Hedborg deruti förenat sig. Jag vill äfven påminna mig att Hedborg vid samma tillfälle underrättade mig om ett nytt sammanträde påföljande dag, om samma sak och i samma lokal och vid samma tid, som den 5:te. För att sjelf tillkännage hvad jag tillförene igenom Hedborg och Cronhjelm sökt låta förstå — beslöt jag att infinna mig vid detta sammanträde. Jag begaf mig derföre den 7 tidigt på morgonen till Premier-Löjtnanten von Steijern, boende i samma hus der sammanträdet var utsatt för att först till honom som man sagt ifra emot Schantz, säga min tanke om saken och derefter begära alla de upplysningar som funnos uti ifrågavarande affär. Hvad det förra beträffade så fann jag den, knappt ännu uttalad, högeligen ogillad och i anseende till det sednare, så framlemnade Steijern ej mindre afskrift af ett bref till Kongl. Kommerce-Kollegwum i ofversättning, från Konsul Bergemann i Stettin än äfven en till honom af Schantz uthändigad revers å 150 R:dr.P. C:t samt ett bref från Premier-Löjtnant Gosselman, till svar uppå en skrifvelse från Kontre-Amiralen m. m. Grefve Cronstedt. Hvad Konsulns skrifvelse beträffar, så talade det smädeliga i ord och sammansättning , fullkomligt, redan då, om afsigten med densamma. Hvad åter reversen vidkommer så var den till sitt innehåll, en vanlig enskilt skuldförbindelse å 150 R:dr Pr. Courant undertecknad med namnet C. von Schantz utan karakter derinunder. Gosselmanska brefvets hufvudsakliga innehåll uti ett medgifvande att han i Stettin länt penningar (om jag rätt ihågkommer) 110 R:dr B-co sedlar af Schantz, men att detta lån af Gosselman blifvit återguldit straxt efter återkomsten till Stockholm. Ifrån Steijern begaf jag mig in till Premier-Löjtnant Castegren, boende i samma våning, och fann honom då ensam — sökte förmå honom göra gällande min åsigt af saken och straxt derpå inträdde Premier-Löjtnanten Friherre C. E. Cederström med hvilken jag straxt började samtala om Schantziska affären, och derunder yttrade jag att jag ansett hans skyldighet hafva varit att hellre inlösa den revers hvarom ånyo vore fråga än att utsätta honom för detta obehag, väl vetande att von Schantz i sednare tider, vore uti bekymmer i pekuniert hänseende. Efterhand anlände åtskilliga andra Premier-Löjtnanter och slutligast von Schantz. Jag underrättade genast huru, som ordstäfvet lyder: det lät och bad honom nu som förut vara på sin vakt, och icke låta öfverrumpla sig hvarpå vi alla drogo oss in uti Castegrens inre rum, och fann jag der församlade, Premier-Löjtnanterne Baron von Knorring, Coijet, Meister , Friherre Cederström, Grefve von Platen, von ISteijern, Castegren och Hasselberg. Baron Knorring öppnade sammankomsten dermed att han, framlemnade Bergemannska brefvet till Kongl. KommerceKollegium tilläggande : är det öfverensstämmande med sanna förhållandet. Von Schantz svarade dertill att han visst lånat 150 R:dr Pr. Courant. emot en revers, likalydande med den nu i afskrift honom företedde? — men framtog originalet till densamma sägande: att den redan vore inlöst till kapital och ränta. Schantz tillade derefter, och efter en liten diskussion i saken, att han, genast efter sin återkomst till Stockholm begärt och erhållit anstånd af Direktör Arfvidsson till hvilken penningarne skulle inbetalas med betalningen tills längre fram, och som jag vill minnas intilldess Hans Mai:t Konungen vore återkommen till hufvudstaden , hvaruppå Premier-Löjtnant Knorring yttrade: Ansåg Premier-Löjtnanten det vara hederligt att begära anstånd utaf Tit. Arfvidsson då man förbundit sig betala, genast vid återkomsten hit, hvaruppå von Schantz inföll: jag frågar Herrarne om deri låg något vanhederligt? då Grefve v. Platen i ögonblicket med synlig hetta, svarade: Ja jag anser det vanhederligt — och att Premier-Löjtnanten igenom ett sådant sätt att behandla en så ömtålig affär, har förnärmat corpsens värdighet och vanhedrat den uniform han bär? — deruti förenade sig på stunden Premier-Löjtnanterne Coijet och von Steijern — de öfrige tego — men jag inföll Ja mar PAA FX 221 Lira? tta dt Hann Cana oc