adllvlDSLA PeO 9 21121 -— VIE RR Schantz och, som vittnet äfven trodde, Castegren, varit der; att något efter deras ankomst, Hr Friherre von Knorring inträdt, och, på uppgifven anmodan från några i Hr Premier-Löjtnanten von Steijerns rum samlade Premier-Löjtnanter begärt, att vittnet, Hrr Hallen, Hedborg, Cronhjelm och Liljehöök skulle inträda till dem för att samtala, men att Hr Premier-Löjtnanten von Schantz ej finge dervid vara tillstådes. — Vittnet hade då svarat att han för sin del icke hade några megdelanden att emottaga som vittnet trodde Hr Premier-Löjtnantem von Schantz icke kunna vara närvarande och höra, och nekade derföre att följa Hv Friherre von Knorring, i hvilket yttrande de andre äfven instämde. — En stund derefter hade Hr Friherre von Knorring inkommit med samma proposition och, då han erhållit enahanda svar utgått men, efter några ögonhlick, åter inträtt och vändande sig till Hr PremierLöjtnanten von Schantz anmodat honom följa sig intill de i Steijerns rum samlade Premier-Löjtnanterne hvilket Hr von Schantz likväl vägrat. Att Hr Friherre von Knorring aflägsnat sig men genast derpå inkommit åtföljd af alla de Hrr Premier-Löjtnanter som nu äro Svarande i målet och, sedan Hr Premier-Löjtnanten von Steijern med mycken hetta slagit igen dörren, tillkännagifvit det han, på Hr Amiral Cronstedts ordres eller befallning, hvilketdera mindes vittnet ej, sammankallat graden, men endast for att göra tvenne frågor, hvarpå samtelige kamraterne ägde svara ja eller nej; dervid hade vittnet gjort den ermran att vittnet ansåg sådane frågor otillbörliga och att hvar och en af de församlade ägde lika rätt att uttala sin mening, samt att vittnet för sin del icke ämnade hvarken med ja eller nej besvara någon fråga. — Det oaktadt framställdes af Friherre von Knorring första frågan af det innehåll, att den utaf Pre mier-Löjtnants-graden eller kamraterne, som ansåg penninge-transaktionen emellan Hr Premier-Löjtnanten von Schantz och Konsul Bergemann för så förnärmande för uniformen och gradens heder, att Hr von Schantz icke förtjente att tjena qvar, skulle gå öfver till höger, men den, som ej funne saken så förgriplig, till vänster; Att vittnet svarat det hans mening nu vore densamma som den 5:te: och att vittnet hvarken lät kommendera sig till höger eller vänster ehuru vittnet satt sig på en stol till vänster om Friherre von Knorring, men de nu blifne Svarander af Premier-Löjtnants-graden hade gått öfver till höger, hvaremot Brr Premier-Löjtnanterne Hallen, Hedborg, Cronhjelm och Liljehöök bhfvit qvar på vänstra sidan af rummet, der de förut haft sina platser — vittnet hade derefter gjort Svaranderne uppmärksam me på, att då Hr Premier-Löjtnanten von Schantz vore af dem anklagad, borde han ock få anföra hvad han ägde till sitt försvar, och då hade Hr Friherre von Knorring utlåtit sig: det skall han få i sinom tid, sedermera blefvo skrifter uppläste af Hr Premier-Löjtnanten Liljehöök, af innehåll det hans tanke vore att graden .ej hade något att skaffa med affären, samt att Hans Maj:t Konungen och H. K. H. Kronprinsen, hvilke höga personer troddes känna saken, icke tagit den så illa och af Hr Premier-Löjtnanten von Schantz af ungefärligt! innehåll, det han begärt att få lemna kamraterne del af det beslut, som han vid sammanträdet den 7 Januari lofvat dem och hvilket beslut nu vore att han icke ämnade taga afsked. — Då detta sednare blifvit uppläst hade ordväxling uppstått emellan Hr von Schantz och några af hans kamrater om och huruvida ej han vid sammanträdet nyssberörde dag redan engagerat sitt löfte att taga afsked, hvilket blifvit påstått af Hrr Premier-Löjtnanterne Coijet, Grefve von Platen och von Steijern och i synnerhet af Hr Grefve Platen: men vittnet hade ej tagit närmare kännedom derom utan endast uppfattat Hr von Schantzs förklarande det han ej skulle taga afsked och att derest vidare ägde rum skulle en hög person anse det som en persecution emot sig. Hr Friherre von Khorrimg nekade sig hafva begagnat det uttryck vittnet omnämnt; hvartill vittnet svarade att han så långt efter ej kunde minnas sjelfva orden, men såsom vittnet berättat hade vittnet uppfattat meningen. Efterskrifne frågor gjordes härefter vittnet: Af Hr Amivalen Grefve Cronstedt: Begagnade Hr Friherre von Knorring vid sammanträdet den 29 Januari ordet ordres eller befallning? Svar: Hr Friherre von Knorring hade först.sagt att han på Hr Amiral Cronstedts befallning sammankallat kamraterne; men då någon bland dem frågat om det vore på Hr Amiral Cronstedts befallning, hade Hr Friherren rättat sitt uttryck och begagnat ett annat ord, hvilket vittnet nu ej kom ihåg. Af Hr Premicr-Löjtranten Grefve von Platen: Första frågan: Kan vittnet taga på sin ed att vid första sammanträdet den 5 Januari orden anses och behandlas blifvit nyttjade? Svar. Vittnet finge upprepa sitt förut gilne förklarande att vittnet icke mindes precist sjelfva orden, men meninsen vore sådan.