någon af kamraterne, som bor å Kongl. Skeppsholmen, fått höra, det några omständigheter ågt rum med Hr Premier-Löjtnanten von Schantz, hvilka föranledt åtskilliga af Premier-Löjtnanterne till ett sammanträdande, och att handlingarne voro hos Hr Premier-Löjtnant v. Steijern ; vittnet hade derföre den 4:de om aftonen gålt ull von Steijern, och der fått läsa och se en revers på Franska och ett bref på Tyska språket, från Konsul : Bergemann, hvaraf en öfversättning tillika på Svenska funnits, och den vittnet genomläst. Brefvet fanns stäldt till Kongl. Kommerse-Kollegium, och innehöll icke blott en begäran, att Kollegium matte hjelpa Bergemann att utfå penningar utaf Hr Premier-Löjtnanten von Schantz, utan åfven en redogörelse, huru von Schantz användt penningarne; att viltnet, sedan han af Hr PremierLöjtnanten von Stcijern erhållit underrättelse såväl derom, att ett sammanträde i anledning af brefvet den påföljande dagen skulle ske hos Hr Premier-Löjtnanten Castegren, som att vittnet ock skulle dertill vara kallad, begifvit sig dit klockan nio å den utsatta dagen, och der träffat Hrr Premier-Löjtnanterne Friherre von Knorring, Hallgn, Hedborg , Coijet, Meister, Friherre Cederström, von Steijern, Castegren och Hasselberg; då alla samlats, hade Hr Friherre Knorring anmält, att ändamålet med sammankallelsen vore, att delgifva BerI gemanns bref, och tillika inhämta kamraternas mening, huru von Schantz, i följd af penninge-transaktionen med Bergemann, borde anses och behandlas; derpå hade Hr Premier-Löjtnanten von Steijern först svarat, att han ansåg transaktionen med Bergemann förnärmande för Flottans uniform och corpsens heder, så att v. Schantz ej borde få tjena qvar; i hvilken mening FHrr PremierLöjtnanterne Coijet och Friberre Cederström instämde. Sedan någon tystnad uppstått, samt vittnet begärt och fått yttra sig, hade vittnet förklarat sin tanka vara, att då brefvet vore förnärmande för Hr Premier-Löjtnanten von Schantz, och saken ej tillhörde kamraterne, ingen inom graden ägde rättighet att befatta sig med saken, såsom varande en enskild affär. Dessutom gjorde vittnet dem uppmärksamma derpå, att som Hr von Schantz, då han var med Hertigen af Leuchtenberg, ej åtföljde honom i egenskap af officer vid flottan, utan antingen som ordonnans-officer hos Hans Maj:t Konungen eller Adjutant hos H. K. H. Kronprinsen, dessa höga persorer i första rummet skulle uttala sin mening öfver Hr Premier-Löjtnanten von Schantz uppförande, och att det sedan blefve tids nog för Premier-Löjtnanterne, att befatta sig med saken; i öfrigt hade vittnet hemställt, om det icke vore nödigt att höra Hr v. Schantz öfver Bergemanns bref, och när, Hrr Premier-Löjtnanterne Hallen och Hedborg på gifven anledning sagt sig dela vittnets åsigt, hade Hr Premier-Löjnanten von Sterjern uppmanat vittnet, att stå till ansvars inför sitt samvete, om vittnet genom advokatoriska invändningar gaf opinionen en riktning, som blefve i framtiden menlig för corpsens esprit; att vittnet härtill svarat, det dess mening alldeles icke vore, att verka på opinionen, utan detta vore vittnets enskilda tanke om saken, och att det stode fritt för hvar och en af-de andre, att också säga sin. Derpå hade antingen Friherre von Knorring eller Hr Premier-Löjtnanten von Steijern proponerat votering, för att utröna hvilkendera af de stridiga meningarne skulle blifva gällande, men äfven denna bestreds af vittnet, hvarföre den icke heller blef utaf; att fråga sedermera uppstått om kallelse på Hr PremierLöjtnanten von Schantz till annat sammanträde, i hvilket afseende vittnet sagt: Som jag ej har med saken att göra, befattar jag mig ej dermed, utan må den kalla honom, som tror sig äga att kalla honom ; och trodde vittnet, att Hr Premier-Löjtnanten Coijet gått i författning om Hr von Schantz kallande. Sedan vittnet tillagt, att han ej ämnade bevista något vidare sammanträde, och deri Hrr Premier-Löjtnanterne Hallen och Hedborg instämt, hade vittnet gått sin väg. Den 28:de i förutnämnde månad blef vittnet genom en båtsman .delgifven en hsta från Hr Premier-Löjtnanten von Steijern; men hvad som stod på listan såg vittnet icke, emedan vittnet då varit förhindrad och tillsagt budet att komma igen; men då vittnet begifvit sig från KommendantsExpeditionen, möttes Friherre von Knorring, och af honom hade vittnet fått underrattelse , det ett nytt sammanträde skulle ske dagen derpå, eller den 29:de, kl. 9 förmiddagen, å samma ställe som den 5:te. Om aftonen då vittnet kommit hem, hade ett bref legat der ifrån Hr Premier-Löjtnanten von Schantz, af innehåll, att han ville underrätta vittnet om, att han vore kallad till en sammankomst med Premier-Löojtnantsgraden dagen derpå klockan 11 förmiddagen, vittnets uppmärksamhet fästades genast på, att von Schantz var kallad senare, och hvilket gifvit vittnet orsak att förmoda någon anledning ti!l misstag, antingen af Hr Premier-Löjtnanten von Schantz, eller att ligga i någon annan omständighet, som vore vittnet obekant; att vittnet ansett sin skyldighet derföre vara, att upplysa Hr von Schantz om olikheten i kallelsen, och då tiden på eftermiddagen redan var så långt liden, att vittnet ej tratt äs träffa Hr von Schantz. hade vittnet dacen derH I I I