Aftonbladet – 9 juli 1836, sida 2

tns !JU5. for att nu, Ju iorr de5s hellre en gång för alla gifva auktoritet åt de höga läror han går att meddela, skyndar han genast härpå att högtidligen försäkra: Jag framlemnät, hvad jag af den heliga anda emottagit, rezt och oforfalskadt. Deuna den Heliga Andes nya uppecbarelse börjar derefter sålunda: Tror J på Gud, så tror J ock på Christum, tror J på Christum, så tror J äfven på konungen; en Gud i himlen; en medlare mellan himmel och jord; en herre och konung öfver våra hulfvuden jå jorden . . . ära och kärlek vare konungen, som herrskar på jorden! vår öfverherre är efter Guds bud.? Der öfverallt annars ett är det högsta, skulle icke äfven bland menniskorna en vara den högste? Häremot skulle väl de falska profeterna kunna invända, att om så vore fallet, att nemligen en skulle vara den högste, den mathematiska konseqvensen ovillkorligen fordrar äfven en den högste bland konungar på jorden, hvilken då antingen blefve en påfve eller en verldskejsare. Längre fram lagger förf:s heliga anda en Guds mau i munnen följande ord till de församlade : Gud vill att J skolen välja en konung, och gifva densamma all makt och en krona !? Och de välja en konung, och gudsmannen tilltalar den nyvalde sålunda: Vihafva valt dig, att du skall vara vårt till kött blefna fosterland. Svärj derpå! vi vilja äl ska och ära dig . . . vi hafva utvalt dig, att din vilja skall vara vår lag, och din utsago våra rätter; svärj derpå! . . Vi hafva utvalt dig, att du skall tänka för oss, och sörja för oss alla, svärj derpå! Underhgt förefaller det väl, att något längre fcam få läsa, det flera konungar (hos ett folk vesterut) ieke vandrat på Guds väg, och att de ädle i landet bortfrossat folkets egendom. Likväl gifver vår illuminat genast sjelf ett svar härpå, då han om Ludvig 16:de säger: på honom hemsöktes hans fäders synder. För att bevara så väl Konung som folk från dylika afvägar, hafva väl i flera stater vissa anstalter blifvit träffade, hvilkas förebilder redan funnos i de gamlas ephorater, tribunater, Majoch Mars-fälts-saramankomster , och dylika, och det läses till och med i apostlarnas historia, hurusom på det första Concilium Apostlarne och de ä!dsta samt med hela menigheten gjort val och fattat beslut, samt förklarat dessa för giltiga, men af vår anonyme profets mun talar en annan anda. .Frihetens sjuka, säger han, är ännu icke hos detta folk i vestern kurerad, — gudnås så visst! — giftet varar sig endast långsamt bort ur köttet; zy de hafva der satt sin Konung ett tvefaldt råd vid sidan, för att hämma hans arm, på det att folket icke skall lida någon orätt . . . och detta tvehöfdade monster har af Gud blifvit framstäldt till ett varnande exempel för alla, som vandra förbi. I anledning häraf ropar han vidare: Akten er alle för denna det vestliga folkets sjukdom, ty hvarje beröring dermed smittar er! Den arma mannen måtte hafva marterats under de Franska prinsarnes besök i Berlin! utan tvifvel har han hållit den strängdaste karantän inom fyra väggar! . . . Hos detta folk i vestern lärer det för öfrigt stå ganska betänkligt — till med lag och rätt, i anseende till dessa oafsättliga domstolar och oföränderliga lagar; så bör det nemhgen på intet vis vara: ty hos Guds folk är Konungen den högste domaren öfver alla sina undersåter, samt herre öfver deras lif och död, och emedan de lofvat Konungen lydnad, så måste de lida och tiga. Ar Konungen nu herre öfver lif och död, huru mycket mera då öfver gods och egendom! det är ju naturligt! Derföre gifver Konungen utan motsträfvighet hvad Konungen tillhörer, och Konungen förfördelar visserligen ingen! . . . (Forts. följer.) Sjöröfvare i Persiska Hafsviken och omTT —-— LAN 3