bland reglorna i sin språklära, men sammanblandar det med en gammal och ganska riktig språkform, som tillåter att säga t. ex. fadren oåtspord — dig ovetande? — alla oförtalta etc. der subjektet står oskiljaktigt bredvid sitt particip, och der satsen ingalunda upplöser sig i finit form, utan i en infinitif med en preposition, t. ex. utan att spörja fadren utan att förtala någon. Att flera bland dessa talesätt t. ex. dig ovetande icke kunna upplösas, kommer af det enkla skäl, att verberne icke finnas, t. ex. oveta, och bevisar just, att dermed hänger helt annorlunda tillsamman än med den absoluta participialform, hvars införande vi klandrat. Framtager man ett verkligt particip i stället, t. ex. icke vetande, så ser man straxt, huru orätt man gör att vilja föra dessa former under regeln om absoluta participet. Kan man säga: dig icke vetande? hvilket man dock borde kunna, om Akademiens regel skulle gälla. Det synes rätt oförlåtligt att icke hafva gjort denna distinktion Men det är för närvarande icke vår afsigt att fortsätta detta syndaregister, som kunde bhfva ganska långt. Vi få nog återkomma dertill vid granskningen afde serskilda delarna af Språkläran. Hvad vi med det anförda exemplet åsyftat, är att visa, huru en del af de missbruk, af de för det genuina språket främmande tillblandningar tillkommit, och hvad detta vunnit, dels genom Akademiens egna åtgärder, dels och hufvudsakligen genom dess afvaktan af brukets närmande till öfverensstämmelse. Vi skrifva icke på Akademiens räkning alla de härjningar, som öfvergått språket; en del hade redan skett före henne. Men säkert är, att mycket ännu stått till att rädda, då hon tillträdde sitt väktarekall. Huru detta kall bhtvit förvaltadt, upplyser erfarenheten tillräckligt. Det enda, Akademien gjort för språket före den nu utkomna Språkläran, är en stafningslära, som, oaktadt sin stora obetydlighet, har och i synnerhet haft 3tor auktontet, hvilket bevisar, hvilken makt Akademien kunnat utöfva, om hon velat; en annan fråga är, huru nyttigt det varit, om hen utöfvat den. Men hvilka bemödanden har hon i öfrigt ådagalagt? hvilka åtgärder har hon vidtagit, för att hes regering och lagstifning befrämja modersmålets studerande vid skolor och universiteter? hvilka arbeten i Svensk litteratur har hon bekostat eller ens befordrat? Hvad har hon då gjort? Sammanträdt vissa dagar i veckan och låtit undfägna sig med silfverjettoner; utdelat medaljer åt några sökande, i fall de velat komma, och slutligen efter femtio års och tre månaders arbete fått fram en Grammatika. Hurudant detta arbete är, vilja vi nu söka i detalj visa. Läsaren må ursäkta, att granskningen får en längd, som boken för sin egen skull visst icke påkallade, men som synes oss oundgänglig öfver den så otåligt väntade produkten af en så hög auktoritets så långa mödor. Vårt redan yttrade allmänna omdöme om halfsckelsboken, att man säkerligen icke väntat sig en lärobok för barn, saed för dem lämpliga utdrag ur logikan, retorikan etc., men deremot en något djupare hemtad undersökning om språket, torde vi icke behöfva ytterligare styrka; läsaren är säkert ense med oss i denna åsigt. En annan awumärkning, som man icke kan undgå att göra, är att arbetet allt för ögonskenligen är författadt på olika tider och af olika personer. Vissa delar falla genast i ögonen, uppfattade efter en vida lösligare åsigt och utförda med mindre sakkännedom och skarpsinnighet, än andra, der rättvisan fordrar att erkänna ett betydligt förråd af båda. (Forts. följer).