Aftonbladet – 7 juli 1836, sida 2

Gefle den 6 Juli. Väderleken har lång tid hållit sig kylig, och den nederbörd, som derunder fallit, frukta vi snart föranleder till ny klagan. Gräs och råg hafva redan, der de varit tjocka, lagt sig; men som vi hoppas, skall den sednare åtminstone, då den ännu icke utblommat, åter resa sig, och den förra kan i värsta fall afslås något förr än vanligt. För mask , hvaröfver så mycket klagats från de södra Länen, bafva vi på gräsvall varit i år förskonade ; men deremot har den sköflat fruktträden. — Årsväxten är i allmänhet vacker och lofvande — det enda vi befare, är entidigare infallande fröst än vårsädets mognad. — Ehuru kort tid boskapskreatur kunnat föda sig ute på marken, hafva dock hvarjehanda skadedjur visat tecken till sin närvaro i grannskapet af staden. Så blef i förra veckan en Boricka, snart sagdt den enda här på orten, rifven af något sådant, men räddades genom det larm, som några gårdshundar i anledning deraf åstadkommo, eller genom det bistånd, de förmådde gifva. Och då äfven några hästar blifvit på enahanda sätt skadade, har man anledning förmoda, att en björn vistas i närheten, emedan det icke är troligt, att en varg eller ett varglo vågat anfalla ett sådant djur. Uppmuntrade af de skottpengar, som nu utbetalas till den, som fäller något slags odjur, gör man sig hopp, att skyttar icke lära underlåta att beflita sig om att nedlägga det, emedan vi förmoda, att de i allmänhet visa mera tillit till sina vapen, än vi hört om 4 bönder, som för någor tid sedan råkat på en björn i en sjö, några mil härifrån, hvilka, ehuru väpnade med hvar sin yxa, ej vågade ett anfall på honom i detta element, och deraf vi slute till deras mod, i den händelse de träffat honom i hans eget. (Gefle Tidning).