Aftonbladet – 7 juli 1836, sida 2

LITTERATUR. . (Insändt.) Svenska Akademiens språklära. (Forts. från N:ce 26) Akademien har icke i någon tid kunnat befalla öfver språket, men en gång har hon dock såsom vi nämnt, kunnat det mera än nu; och då hade hon bordt begagna sitt inflytande, och mycket hade varit gjordt, som bordt ske, och mycket underlåtet, som icke bordt ske. Vi säga med flit inflytande, ty om nationen än icke låter befalla sig i det friaste, hon eger, språket, så hörer hon dock på en varnande röst och låter öfveriyga sig af den, för hvilken hon har vördnad, mera än af den enskilde, om än båda hafva lika rätt i sina satser. Hade språkläran icke varit ännu trögföddare än Waäinämöjnen, — som låg blott 30 vintrar i sin moders lif, då deremot Svenska Akademien varit i sitt välsignade tillstånd (status quo) jemt i femtie — hade hon icke grånat i moderlifvet, eller, för att nyttja en ännu lämpligare liknelse, fallit till ruiner under byggnaden, såsom marmorkyrkan i Köpenhamn; hade hon; med ett ord, kommit till verlden, medau modren ännu var i sin behagliga ålder och egde inflytande och gunst både uppifrån och nedifrån, så hade arbetet kunnat verka mycket. — Detta hade låtit sig göra, icke blott någon råd och efterdöme, utan till och med direkte genom föreskrifter. Den enskilde låter väl icke ålägga sig, hura han skall skrifva och tala, eller att bruka vissa ord och former, undvika vissa; men styrelsen eger föreskrifva, hvilka läroböcker skola följas vid undervisningen; hon eger följaktligen ett direkt inflytande på deras språk, som, efter af henne reglerade pröfningar, utgå ur läroverken in i embetsverken; hon eger till och med ett obestridt inflytande på det officiella språket (vi hafva ju sett författningar i den vägen, t. ex. en mot bruket af främmande ord i auktoriteters skrifter). En akademi, som, oberäknad sin rent vittra auktoritet, äfven hade dylika medel att inverka på språkbildningen (så länge man nemligen; antager, att styrelsen lyssnar till