dömd till andra gradens fästningsstraff, hemtades i dag (22 Juni) klockan 172 9 på morgonen i en chas och under betäckning från häktet (Frohnfeste) til! härvarande stadsdomstol, för att göra offentlig afbön inför Konungens derstädes upphängda porträtt. Vid sidan af kretsoch stadsdomstolsdirektören, Grefve von Lerchenfeld, intradde han, med synbar rörelse, i salen, hvarest flera deputationer från härvarande domareauktoriteler, jemte en mängd åskådare voro samlade, som vitnen till akten. I ett gediget och väl afpassadt tal förklarade Doktor Behr med mycken kraft, ett statsöfverhufvuds nödvändighet och dess inviolabilitet, hvarföre han aldrig med afsigt sökt förolämpa Konungens majestät, utan endast icke gifvit sina ord den behöriga formen. Sjelfva afbönen uttalade han med ångerfullt, djupt rördt hjerta, med krafiig stämma, och vördnadsfullt, utan att den upplästes af den för detta ändamål beordrade stadsdormstolskommissarien. Efter afbönens slut vände han sig till Grefve von Lerchenfeid med den lifligaste bön, att denne måtte benäget underrätta hans högt vördade Konung om haas beredvillighet och innerligaste ånger. Sedan han undertecknat slutprotokollet, fördes han i samma vagn tillbaka till arresten, för att derifrån skickas till sin framti-a vistelseort fästningen Oberhaus vid Passau. Egypten. Fransyske Generalkonsuln i Alexandria har, genom sina kraftiga föreställningar hos Mehemed Ali, förmått honom att ställa Frankrikes handel i Syrien och Egypten på samma fot, som Engelsmännens. Handeln med silke har redan blifvit förklarad fri, mot 10 procents tull. Det synes att konsuln skrämt Vicekonungen til. eftergift, genom de betydliga sjörustningar, som göras i Fransyska hamnarne. — Under en resa i nedra Egypten har Mehemed Ah haft tillfälle öfvertyga sig om verkan af sitt monopolieoch tvångsystem. Eländet skall der vara så stort, att det öfvergår all beskrifning, och pestens härjningar, i förening med kriget, hafva fullbordat landets ruin. Åkerbruket ligger nere, 1 brist på arbetande händer, och Mehemed Ali har funnit sig nödsakad utgifva en firman, hvari hvarje gift Egyptier, som ej har barn, ankefalles att taga sig ännu en hustru. I fall han saknar utvägar att nära de barn, som kunna födas af hustrun Nr 2, så lofvar Vicekonungen att sörja för deras underhåll. Så angelägen är han om vinnande af ändamålet med denna firman, att han till och med åtager sig att för de fattige föda den sednmare hustrun, blott de skaffa sig en sådan.