Aftonbladet – 28 juni 1836, sida 2

man oe0olQl000wl-....15555 om so(4Ybtpd.ot.1uOUtW.m..ml oo mö m-i onunaap—ekexm2vmmm emo VV mjölk han under fiera på hvarandra följande dagar aflemnat, och hvilken han eljest varit nödsakad att i smått förädla bemma hos sig, en Ikformig massa smör och ost tillverkad af mjölk, som blifvit mjölkad samma dag. Fördelarne häraf äro ögonskenlige för aflägsna orter, hvilka icke för dagen kunna afsätta söt mjölk till någon stad; vanligen. måste man på landet samla mjölk och grädde för flera dagar, ty att dagligen tjerna och ysta vore alliför besvärligt och tidspiliande. Denna mjölkförvaring är om hetaste som maren ganska kinkig och ofta aldeles omöjlig, om man ej dertill inrättat en serskild lokal. Torparen, som öfver sommaren stundom blott har en enda mjölkande ko, kan ej samla smör och ost för vintern. — Smöret blir bättre, ju färskare graddan är hvaraf det tjernas. Osten blir aldrig god, om den mjölk hvaraf haa beredes är, till den allraminsta grad, sur eller löpnad. Osten här föga värde då han tillredes i små massor, hvarjemte han snart torkas och förskämmes. Då man i små portioner förädlar mjölk ull smör, och ost, är det ganska besvärligt att tillreda den tredje produkten, den så kallade mesosten eller messmöret. Genom de ifrågavarande föreningarne får bolaget dagligen så mycket mjölk, att det lönar mödan tillverka ost, och man slipper den småaktiga omsorg, som erfordras för att samla och bevara mjölk och grädda. — Då man på detta sätt föradlar stora massor mjölk, kan man begagna det fullkomnade ystningssätt, som är infördt vid de stora Schweitziska ostfabrikerne, men som icke kan användas vid mindre mjölktillgång, emedan dertill fordras en mängd göromål och nogaste omsorg, som upptaga mycken tid. i I dessa bolag förarbetas mjölken af personer, hvilkas enda kall och göromål är tjerning och ystning, hvilka sålunda arbeta i stort och egna hela sin tid åt mjölkens förådlande till ypperlig produkt, hvarföre man också blott af dem kan vänta den praktiska skicklighet, det handlag och den vana, som äro hufvudvilkor för hvarje fabrikation. Dessutom befatta de sig icke med kreaturens ans, så att de sjelfve och deras kläder aro frie från den stank, som ofta öfverflyttas på mjölken och dess fabrikater. Sedan man på mångfaldiga sätt försökt bokföringen öfver den dagligen lefvererade mjölken, har man ändteligen stannat vid ett, som utmärker sig framför alla öfriga genom enkelhet, tydlighet och lätthet. — Förvaltaren (Fruitier) håller ett konto, eller en egen räkning för hvarje ledamot, — som sänder morgonoch aftonmjölk till den gemensamma lokalen, der densamma af förvaltaren uppmätes och bokföres, samt hvarje ledamots båda lefvereringar för dagen adderas.5. Den som lefvererat mesta mjölken erhåller produktion af dagens samteliga morgonoch aftonlefvereringar, hvilka adderas och ifrån deras summa afdrages det belopp, som den ledamot lefvererat hvilken erhållit dagsprodukten; resten blir han skyldig till bolaget. — Den mjölk som denna ledamot sedermera dagligen lefvererar afdrages på hans skuld och sedan han densamma sålunda till fullo afbetalt, blir han, genom fortsatta lefvereringar, fordringsegare hos sällskapet, till dess hans fordran blir större än någon annan delegares, då han åter erhåller en dagsprodukt, samt på nytt blifver gäldenär. — Hvarje ledamot är således ömsom gäldenär, ömsom borgenär hos bolaget, som dagligen afbetalar den största fordringegaren. Ett exempel i liten skala skall närmare upplysa detta för hållande. j kannor mjölk skyldig att fordra rn ; TI