Aftonbladet – 25 juni 1836, sida 2

(Insändt.) Spektaklerna för denna termin äro nu slutade på Kgl. Stora Teatern och förmodligen således äfven recensionerne i tidning för Teater och musik. Allmänheten får under tiden trösta och roa sig så godt dena kan med något annat. — Besagde tidnings afskedsord i sista nusmern, egnade åt de stycken och de artister, som sednast uppträdde på scenen, framkalla i sin ordning mnågra reflexioner angående Hr Recensentens sätt att der recensera. Då man å ena sidan är långt ifrån att frånkänna hans recensioner qvickhet och originalitet, nödgas man å den andra beklaga, att de sakna oväld och konseqvens, i brist af hvilka egenskaper det enskilda omdömet är af föga värde och ingalunda förmår bilda ett allmänt, eller ens kan inverka på detsamma. Ett bland de många bevisen på väld och inkonseqvens i bemälde recensents omdömen lemnar en jemförelse mellan yttrandet i7 tidmngen för Teater och musik den 21 Mej, om Hr Sällströms recett, och den 18 Juni angående Fru Frösslinds. — Vid förra tillfället sätter recensenten alla sina larmtrummor och stormklockor i rörelse, för det att Hr Sällström hade höjt inträdesatgiften, vid det sednare nämner Recensenten ej ett enda ord om fru Frösslinds förhöjda pris på sina biljetter, oaktadt hon således offentligen visat, huru litet vigt man fäster vid intoleranta Reeensenters spotska förmyndareton och elaka, snäsande lynne. Allmänheten syntes ock hafva varit angelägen att gifva sanktionen af sitt bifall åt detta recettagerskans sätt att se saken; ty huset var utsåldt. Vi lyckönska till detta resultat, hvarje vän af snille och talang (och således naturligtvis äfven teatertidningens Hr Recensent), hvilkas Produkter, någon gång böra oklandradt kunna skattas högre än den vanliga taxan, just derföre, att de ej låta väga sig efter viktoalievigt, Emedlertid har vår Recensent iakttagit alldeles -samma konseqvens i sina