Aftonbladet – 21 juni 1836, sida 3

vid en sorifarande musik skulle hzsfva märkts mindre. Omsider hede man tagit sitt the, och jag hoppades att balen nu skulle börjas, att den dertill hörande polonäsen skulle spel:s opp, göra ett glädjefulli slut på detta tillstaud, bringa paren tillsammans, och gifva ef ven de äld:e damerna tillfalle, att i en pro enad igenom salongerne och de präktiga rummen vwisa sina drägter och sin grandezza — redan var mia nyfikenpänd på hvem, de båda Majestäterne skulle hedra het spänd kb , l med deras hard till dans — då slltsammans tog en helt aanan vändning. Tvenne kadriljer gjorde sig med möda plats i sslen, utan att någon föregiende si:nal der:ill blifvit gifven at musiken, och först sedan de blifvit uppställda och arrangerade, började cen medelOo NI (0) 7 måttiga orkestern sipa takter. En sadsn kadilj omvexlade med en vels, och valsen åter med tn kadnilj; men ingen af de Kongl. persoverne tog del i dansen, utan de girgo blott nigra gånger genom s-longerne, uader uppehållet mellan dansarne. fOmki g midnaitstiden lemnade de belen. — Man kan icke säga annat, än att festen var rik och lysande; förfriskni singsrae kunde icke vara bättre och fivare, de bestodo sf ulla möjliga slags konfityrer, bakelser, frukt, svslkande drycker och glacer. Betrjevivgen serverade oupphörligt och rummen voro präktiga — det enda mas kunde anmärka var att ljuskronorne voro allt for små, eburu det fanns em oändlig märgd sådana. I en af salongeina, hvars dörrar natusligtvis alla stodo öppra, hörde man på en gång musiken i balsalen och orkestern i trepphyalfvet, hvaraf den sednare gaf alltför mycket, och den förra alltför litet. — Detta besynnerliga sammarvstötsnde af Stridiga toner var pinsamt för örat, som ej mer än några ögonblick kunde uthärda det. Öfverhufvud taget var festen dyrbar och storartad.