Aftonbladet – 15 juni 1836, sida 2

till uppmuntran för . visad flit och skicklighet. Vi lofvade i går, att vid anmälan af den i bokhandeln utkomna intressanta skriften: Ryssland och dess Styrelsesystem, meddela ett par utdrag derur, för att lemna Läsaren ett prof på Författarens stil, hvilket vi förmoda skall gifva mången anledning att önska närmare lära känna sjelfva brochyrens innehåll. Se här några sådana. — ; Sid. 7 lemnar Förf. följande karakteristik af Rysslands: styrelsesystem: . Hvad är då Ryska monarkiens styrelsesystem? Regeringen säger derstädes ungefär följande till alla, som lyda under dess spira: Jag vill herska oinskränkt inom mina gränsor, och utom dem så vidt möjligt är. Detta är mut mål; ull det för jag allt, för det använder jag allt. Hvem som ställer sig 1 min vag är min fiende, honom nedslår jag om jag kan, insöfver honom om jag ej kan nedslå bonom, och om jag ej kan någotdera, kringgår jag honom eller söker göra honum till min vän. Hvar och en som ej står mig i vagen, vill jag ingenting ondt, och hvar och en, som gagnaroch tjenar mig, är min vän; honom älskar, gynnar och belönar jag. Jag hatar icke egentligen friheten och ljuset; men de äro hinderliga för mina planer, och jag bekrigar dem således, för att ej behöfva frukta dem. I hvad de åter kunna tjena mig, understöder oeh befordrar jag dem. All talang, all konst, all saillebragd, som icke ingriper i mina afsigter eller lägger sig på ett eller annat sätt hindrande emot dem, omfattar jag med välvilja och frikostighet; hvarje sådan åter, som kan direkt gagna mig, är mitt älsklingsbarn; det uppsöker jag i hvad drägt och under hvad, form det må anträffas, i soldki-munderingen, i bondrocken, i Knesens palats eller under ett främmande lands bimmel. Inföding eller utlänning, förnäm eller ringa, allt är mig lika, ty äfven den förnäme är ringa emot mig, den ende sjelfherrskande. Ar mannen duglig och användbar, så är han min man. Ar han det icke, så använder jag honom ej, vore han än lika högt beslägtad som det Romanowska huset. Staller han sig mot min vilja, vägrar han lydnad eller lyder har blott halft, så ve honom, huru rika och förnäma än hans relationer må vara. Hos mig gälla inga konsiderationer, annat än konsiderationen för min makt och mina planer. Jag erkänner blott en, som får fatta och genomskåda dem; det är jag. Verktyg derför åter är allt, hvaröfver jag kan disponera. Jag behöfver dertill ett lydigt folk. Det har jag, och på det ej dess lydnad måtte förminskas, stänger jag det från beroringen med alla irrlaror. Jag behöfver ett välmående folk, emtdan det annars lyder ogerna och skattar mindre; jag gynnar derföre handel, slöjder, sjöfart, näringar, konster och vetenskaper, samt skyddar utöfningen af alla religioner. Jag har behof al att tjusa och förblanda, emedan detta äfven är för mig ett medel till makt. Jag omger mig derför: med glans och yppighet; jag förgy:ler ytan, emedan hon faller mängden i ögonen, och jag athåller den djupare seende från att se djupt i mitt innandome. Men detär icke blott med ytans flärd, jag omger mig; jag gör det äfven med talanger och redbar duglighet, och jag är sngelägen, alt icke heller utom mina gränsor låta representera mig af andra personer, än sådana, som kunna motsvara sitt uppdrag och väcka ett högt begrepp om den, som sändt dem. Vidare yttras härom, sid. 14 Kastom nu entblick på den andra sidan af Ryska systemet... Denna sida är fruktan för friheten, såsom ett hinder for mekten. — Låitom oss se hvad följder den medfört. Hon bar för det första stängt vägen för förståndets: ljus, att hinnå niassan af folket, och denua befinner sig ännu på boskapens ståndpunkt, behäftad med