Aftonbladet – 14 juni 1836, sida 2

verket gått framåt derigenom, att det delvis hyllat tidehvarfvets läror, men att detär svagt och vanmänktigt gexom det, hvari det förnekat dem. I denna sedvare satsen kuvna vi icke fullt mstämma; hvad som gör Ryssland starkt ill en tid och framför alit på sitt sält, är just förvekandet af bulv ucgiunderna för vanhgt curopeiskt samhälle. THvsd skulle en så tunnsädd. så fattig och så rå folkmassa förmå, om den icke drefves framåt just gexom de medel, som i Europa icke kunua användas? Itt kuriöst exempel, som vi nyss sett, innehåller nyckeln till Byska styrelsens hemLghet: man har velat — och lyckats — at hos folket ioplanta en rehgiös enthusiasm för despotismen. Det låver otroligt, men är dock sint, att en menniskobop kan dresseras derhan, att den för slafveriet glöder af tillgilvechet och uppoffrar alla menniskans Öömasie naturiiga känslor tll lika grad, som Spartsnen glodde och off.ade för iriheten. En mor, som blifver sina egna barns angifvare och bödel, trodde manförr endast vara tänkbar under den mest yrande frihetskärlek; men nu kan, såsom det af tvänne i förra veckan refererade händelser ådagalägges, — despotismen skryta med samma siora handling. En liten skilnad är väl, att man icke tilltrodde sig bjuda spartanskan pengar, såsom ersättning för. offret ai bennes första och hbeiigeste känsla, men att man tror sig hos den ryska qvinnan kunna ersätta denna känsla med — rubler. Saken är dock och blifver den samma. Rysslands makt — skenbara makt, om man så vill, men ändock riakt — ligger i folkmassans förfäing och endast dexigenom möjliga onaturliga uppoffringar och tålamod. Dessa kunna vi icke erkänna för tidehvarfvets läror. Men forf. har sett iRyssland såsom ett civiliseradt samhälle; och då kan han hafva rätt. Vi se det deremet såsom en ännu vandrande, balfvild bord, och tilltro oss icke alt på denna använda samma måttstock, hvarmed vi mäta redan civiliserade stater. Vi hafva redan en gång förr fullständigare yttrat oss i deita ämne, och anse oss icke nu behöfva upp:cpa resultaterna af vårt reflekterande öfver Rysslands historia. Förf:s framställning af ryska politiken i afseende på landets materiella förkofran är ganska läsvärd och öfverensstimmer till det mesta med hvad hvarje fördomsfri betraktare bör döma. Hvad vetenskaperna sngår, dem förf. påstår uppmuntras i Ryssland, så är dermed ett eget förhållande. Mathematik och dess underlydande vetenskaper, äfvensom språkforskving, kemi och dykt uppmuutras; men detta oaktadt existerar dock, den egenheten, att visserligen vetenskapsmän funnits i Fyssland men att ingen Kyss ännu gjort sig ett stort narn 1 veterskeperna elter konsterna. Skälet bgser ögonskenligen i omöjligheten ef deg fria forskmngen i de verenskapsgrenar, uten hvilka alla de öfriga sakpa HE och samband och bögre flygt. Det är t. ex. bediöfhgt a: se, huru en verk igen högt bildad och hegåi vad Pyss, Keramsin, vriger och giner sir, för at i sip histor:a ; b phitskyldigast bevisa, at daponsmen historisk och filosofi relsesitiet. Ivar få plats bland dylika skyidiehster? Liksom den enskilda, cbitdide mennisksn könser ena vedervilia mot den bidade och är gexered och viesig ja me 1AvVS och kar oteflgt i bennes sölkkap, likaså bor hes sen såsom rnalion ett sinstinkilik: hat met civilisationen och bildningen — den äkta Europeiska bildnir gen, scm fihbet. Assmilera sig med den kan han bes:år i andens äcnu icke, det kännir las med sig; deriore sv alvar hn att ostimilera Europa med sig, för att Suppa an sto och skämnme:s, ersam af sit species. Och derta redfiytj ning lan cj ske gexom annat än vild och eröli1vg, iy riähelen smittar icke och ken: icke låckas på nigon, klot pålvingas. Iyssen har dernöst så mycket natur ligt förstönd, att ban inser, det n 2å naton icke, hen semmantäles eler tara näktig under någen anran styrelsefom än despoispien; och nsinkter drifser bonim söledes äfven, att underkosta sig despotisnen, såsom enda vilkeaiet för tilnecssif!onde af sit bat mot bildnirgen. För deta ändarsål uncerkastar han sig allt det frin despotismen oskiljaktiga, enskilda lidande och uppoffring. Ser man litet nörmere på flera autokiraters Oct, så skall min finna det bafva berett på, bwwurida de med full Byskbet motarbetst Europeiskbeten eiler ej. Att Pfjukien för friheten, sisom ett binder för mekten, utgör ena sidan al Bycka tystemet, är följaktligen cesentigt sagdt och borde heta, attman tel makten och asäger sig friheten, för att kunra uppnå eet nratiocella ändamålet. st, då så onekligen förbåller sig, tala orm vetenskaperna i Bysslend, om ej såsom hjelpredor vid handiwerk, torde följektligen vera förbastadt; och viära öjvertygade, att författaren, som i alimenbet ser gavska räv och skarpt, endast under denna irskränkning yttrat sin sats. Vi skole sluta denna artikel med några utdrag ur skriften. 5 v. Christiansted den 8 Juni. Vid det en mål från