Aftonbladet – 10 juni 1836, sida 2

DJURGÅRDS -TEATERN. Lorgnetten. Komedi i en akt. Baron år en af de lyckligaste baroner i det goda. landet Böhmen. Han har ungdom, helsa, en börs som aldrig tryter, hvilket annars händer äfven baroner, ett och annat litet slott, med champagne i kåallarne, och fasaner på bakgårdarne, ypperliga hundar, eldiga fålar, och hvad mera kan elda en ung baron; dertill en tre, fyra utvalda vänner, vänner till själ och hjerta, oföränderliga som Böhmens fjellar, varma som dess Carlsbaderkälla, oh, väl mer! en sluten krets af tre, fyra intima vänner, det är någonting gudomligt! och ändtligen till allt detta, det bästa kommer ull slut, en den intressantaste och älskvärdaste fistmö, en kärleksgudinna i Dianas jagthatt, en gratie med ridspö i handen. Hvilken treflig framtid ler icke vår baron till mötes! att med sin sköna gemål jaga en räf på förmiddagen, sedan med jagthistorier förljufva en furstlig diner, och på aftonen laga sina jagtredskap och skura sina bössor tillsammans! Men ack, hur snart skall icke all denna väntade herrlighet gå upp i rök! Detta hvilar på optiska grunder, som läsaren skall få se. Det gästar händelsevis på baronens slott en viss Grefve Albert, en högst förunderlig gubbe, en trollkarl, hvad som grefvarne annars nu för tiden sällam äro.