Aftonbladet – 7 juni 1836, sida 2

Det förljudes att några kappränningar å Ladugårdsgärdet innevarande sommar icke komma stt ega rum, i brist af taflande bästar. En person lärer Lafva anmät sig med tvenne springare, men Direktionen hade funnit mindre tjenligt, att låta dem täfla om de utsatta priserne, då egaren i alla händelser skulle vinna dem, hvilkendera hästen, som än hade segrat. — Detta vackra aristokiatiska nöje synes således icke rätt vilja taga rot här vid Stockkolm åtminstone tills vidare, och så länge icke ett större qvantum fullblod finnes att tillgå. 1 Westergötbland deremot, der kspplöpningarne äro för allmogen, lära de hafva ged fart. Allmogens hästar hafva också på förhand en tillräcklig öfning, genom deras ständiga lopande i skjuts. Månne man icke kunde föreslå, att kappränningarna med hästar, de år, då ett tillräckligt antal af de ädla djuren icke finnes alt tillgå, kunde förbytas uti kappspringningar? Om några unga eleganter, klädda uti behörig kostym, företogo sig en sädan täflan, kvilket ingalunda kunde anses för jigt, då dylikt brukats af sjelfva Roms paricier, så äro vi öfv:rtygade att deua skulle väcka ett icke mindre lifligt interesse, och draga till sig ett lika stort antal åskådare. Man minnes önru, med hvilket deltagande allmänheten för några år sedan följde de bekanta kälkåkningarne på monlagnes russes, hvari våra unga fashionzbler utaf den högsta voleen visade så mycken skicklighet.