Aftonbladet – 6 juni 1836, sida 2

ta, och jemväl tillagt, att Pettersson misstänkte, att komrnmssionen åsyftat något knep eller skälmstycke, hade tvärtom funnit sig så besvärad af Petterssons sällskap, att han ett par gånger, då han fått se PetiersSon, i ordets egentligasie bemärkelse tagit till fötterna, och äfven blitvit förföljd af Peitersson, men varit snabbfotad neg för att undkomma. — En f. d. korporal Lavette, som vid ett af dessa tillfällen varit i sällskap med Pettersson, har berättat, att då ban och Pettersson en dag å gatan träffat en person, hvilken Lavette igenkände vara Greiaer, och Pettersson dervid ttrat åt vitget, att Greiner vore den, som velat vexla de Pulchauske penningarne, hade, sedan Laveite nekat sitt biträde till utförande af Petterssous förslag att genast gripa och fastiaga Greiner, Petersson gått fram till Greiner, som efter ett ganska korrt samiale med Pettersson, skyndat undan, men, förföljd af Pettersson och Lavette, omsider stadaat, vändt sig om, och frågat hvad de ville, samt äfven, då Pettersson börjat tala om penningar, sagt ati han ej ville resonera på gatan, utan bedt Pettersson söka honom hemma, om han hade något otaldit med honom. — Zn Enkefru Hammarström har äfven berättat, att under den tid Greiner bodt hos hexangs, eller från medio af Januari tull Mars månads slut år 1834, hade Greiner och förrymde Handelsbokhållaren Boman (densamme, som efter Dahlins angifvelse, skall i sällskap med Greiner föröfvat stölden hos Pulchau) mycket vistats tillsamman s;, och ofta åkande begifvit sig bort, då de, efter hvad fru Hammarström at deras samtal fattat, besökt värdshus, och att Greiner under denna tid alud varit försedd med mycket penningar och lefvat godt. Äfven upplyste fru Hammarström, att hon en och annan gång sett Greiner svänga uti en mörk kamlotts-kappa. (Enligt Lundgrencs och Strandbergs berättelser hade Greiner varit klädd i kamlottskappa, då han lemnade penningarne till Lundgren). s Minga andra små omständigheter hafva under ransakningens — fortgång förekommit , hvilka , ehuru Greiner sökt att till sin förmån förklara åtskilliga deribland , — likväl till någon del icke kunna anses besvärande emot honom, som i allmänhet eljest förstått aut begagna den ypperliga konsten att neka till allt som är af någon svårare beskaffenhet. Målet tyckes nalkas sitt slut, och, em vi hört rätt, återstår hufvudsakligen endast undersökning i den omständighet, att den ena af de tvenne i Riksgäldskontoret vexlade sedlarna, neml. den å 2000 Räår B:ko, skall vid sedermera anstäld granskning, befunnits vara förfalskad, på det sätt att insättarens namn och datum blifvit föränd ade. Efter Dahlins utsago skall detta hafva blifvit verkstäldt af Greiner, i afsigt att derigenom förekomma upptäckt af sjelfva stölden, emedan Grosshandl; Pulchau, som på något sätt förskaffat sig upplysning om dessa kännetecken å några af de bortstuloa sedlarne, låtit sådant kungöra, och Greiner då fruktat att sedeln, om den blefve oförändrad, kunde röja stölden. Nästa Onsdag förekommer målet ånyo; ech framdeles skola vi ej underlåta att redogöra för dess resultat.