Sedan vi sist redogjorde för fortgången af det vid stadens Kämnersrätt anhängiga må!et, angående förre handelsbetjenterne Dahlin och Greiner, har Domstoen haft flere förhör i målet. Många små omständigheter hafva förekommit, hvilka gifva styrka åt Dahlins angifvelse, att Greiner dels varit delsktig i den namnkunniga stölden å Grosshandlaren Pulchaus kontor, natten mellan d. 17 och 18 Kov. 1833, och dels att Greiner varit den person, som den 14 Jan. 1834 låtit i riksgäldskontoret vexla 2ne af de stulna sedlarna, den ena å 2000 Bdr och den andra å 100 Rdr bko; men någon verklig bevisning har dock icke kunnat tillvägabringas. En murarelarling vid namn Sundgren, som, enligt hvad redan förut varit kändt, å riksgäldskontorct verkställt vexlingen och sedermera aflemnade penningarna å Cantslsrska kontoret, för hvars räkning vexlingen deraf, enligt medföljande, falskeligen skrifven reqvisitionsnota blifvit uppgifven, har intygat, att Greiner vore samma person, som ofvanuppgilne dag å Riddarbolmen träffat Lundgren och der anmodat honom att verkställa vexlingen, och denna uppgift har äfven blifvit bestyrkt genom edeligt intygande af en f. d. gardist Strandoperg, hvilken samma dag postat vid riksgäldskontorets hus, och sett Greiner som han väligenkände, lemna penningarna till Lundgren. — Ett oblidt — men för Greiner ganska fördelaktigt — öde har dock fogat så, att Lundgren sedan den tiden blifvit straffad för första resan stöld och nu är under ransakuing för andra resan, hvarföre Lundgren ej kan få fästa sin utsago med ed. En betjentgosse vid namn Pettersson, som blifvit hörd på ed, har förklarat, att Greiner, den han ganska väl igenkände, den 14 Jan. 1834, eller samma dag vexlingen skedde, träffat Pettersson på munkbron och bedt honom åt sig uträtta ett ärende, hvilken begäran Pettersson dock afslagit. — Pettersson, som sednare på aftonen samma dag erhållit besök af Lundgren, med hvilken han varit bekant, hade då af Lundgren blifvit underrättad derom, att Lundgren på förmiddagen åt en okänd herre vexlat penningar, som varit stulne från Pulchau, och då Lundgren dervid beskrifvit samma persons utseende och klädsel, hade Pettersson funmit det vara samma Person, med hvilken han talt. Derefter hade Pettersson vid flere tillfällen å gatorna träffat Greiner, hvars namn Pettersson icke kände förr än nu, sedan Greiner bhfvit häktad. Greiner, som icke tyckts vara angelägen att träffa Pettersson, hvilken äfven en gång varit dristig nog att gå fram till honom och påminna honom om det ärende, Greiner vid ett tillfälle skall anmodat honom att uträt