Aftonbladet – 1 juni 1836, sida 2

NN (Insändt.) MÄRKVÅRDIGHETER FRAN OCH EFTER 1834 OCH 1835 ÅRENS RIKSDAG, TILL UPPLYSNING OCH RÄTTELSE VID EN KOMMANDE. Bland de mångfaldiga hiister som vidlåda vårt nuvarande Riksdagsväsende, utgör den en icke obetydlig, att under den långa tidsrymden af fem år, som Jaglikmäktigt bör förflyta emellan Riksdagarne, nästan ingen länk bildar något sammanhang emellan den ena och andra Riksdagen. Riksdagsbeslutet, den enda krönika öfver Riksdagen som samtidigt dermed föres, innefattar väl en någorlunda fullständig beskrifoing om hvad som i vissa delar skett, eller rättare om hvad som blifvit sam-. tyckt; men deremot ganska litet eller intet om det, som i öfrigt svarar omot rubriken gjordt och förafskedadt, som titelblasdet, innehåller. Således fordras en serskild kunskap för den som vill, efter en lånsvarig Riksdags slut erfara hvad utgång de flesta dervid väckta frågor fått och skälen derföre. Det är sannolikt, att härifrån härleder sig den ofta och med skäl öfverklagade olägenheten att samma frågor förnyas vid hvarje Riksdag. Att sfhjelpa denna brist är omöjligt; men minskad skulle den utan tvifvel blifva, om någon, med RBiksdagsgöromalen sysselsatt, efter dess slut företog sig, att ufarbeta en reform af allt hvad dervid förehafts och blifvit iillgjordt, samt en öfversigt af de åtgärder från an—!--—-—-—-—-— LLLLEsOIEAe rv v———————— —— —--—-;rrrr—... ur i — — — -—— dra siatsmaktens sida, hvilka deraf följt. Derigenom saties allmänheten i tillfslle att bedöma, i hvad mån Regeringen emellan Riksdagarna sökte gå representationens önskningar till mötes, och äfven i hvad mån Regeringen af Riksståndens mer eiler mindre allmänt uttryckta principer hindrades, att vidtaga å gärder och författningar, som allmänna opinionen länge påkallat. Om arbetet blefve med någorlunda omsorg utfördt, så bör det ej beiviflas, att det fick ett visst värde, åtminstone för nya Riksdagsmän. De skulle deraf erfara, huwu många frågor som förut varit väckta, det motstånd de mött eller den framgång de haft. Motionshågen skulle derigenom något afsvalua och inoskränka sig tll ämnen ef större vigt och allmännare intresse. Väl kan deremot erinras, att samma kännedom står alt inhemta af Riksdagstrycket, omfattande allt hvad som skrifves i Utskotten och talas . stånden; men huru många hafva tillsäcklig tid och nog stort tålamod, att för förvärfvandet af denna kunskap, genomläsa omkring 50 sterka band? Månge torde, till och med de fleste, finnas, som redan tröttna vid första öfningen att begagna sig af mera än ett dussin serskilda regisier såsom lexika, för att kunna samla hvad som rörande hvarje ärmne förekommit. I saknad emellertid af en sådan verklig krönika, torde hvarje bidrag dertill kunna medföra någon nyite, och möjligen framkalla en fortsättning från annat håll ningen af denna afhandling. Första stycket. Angående Kongl. Statskontorets lönereglering. En ny sådan tog sin början år 1825. Dervid be. stämdes Statskommisariernes antal till hvad deras löner från förra beloppet 1426 Rdr 32 sk. tll 1600 Radar : hvardera, eller lika med hvad Hofrättsråderne erhöllo j vid 1830 års, och Revisionssekreterarne vid sista riksdagen. Redan den 16 ebruari 1833, täcktes Kongl. Maj:t i nåder föröka Statskommissariernas löner till 2000 RBdr, hvilket äfven inträffade med den serskilde föredraganden för moegasivsärenderne, . hvilken kan betraktas som en fjerde Statskommussarie. Det oaktadt, j enmälte Statskontoret uti sin underdåniga relation till 1834 och 1835 års Riksdag, behofvet af tillsättandet af I ej mindre än 5 nya tjenster, nemligen en statskommissarie i med 2000 Bdr lön; en advokatfiskal med 1200 Rdr, en och sådan är syft.