Tidningen Allgemeine Zeitung för den 8 Maj innehåller en sakrik korrespondensartikel från Paris ofver de Fransyska tuilagarne, hvari man finner till ko:n-plett evidens deduceradt, för att nyttja en Arguisk favoritterm, huru inskränkte de åsigler äro som i vissa fall hysas af de Fransyska ministrarna i frågan om handelsfriheten ; och huru mycket, så väl desse, som en del af deputerade kammarens ledamöter ännu hafva att lära utaf de enklaste elementerne i nationalekonomien innan de lära förmå sig till antagande af ett system, som är fördelaktigt för landet. Då prohibitisternes skribent på stat här i Sverige nu en ling tid haft all möda ospard att upphöja det Fransyska s. k. skydds-tulls-systemet såsom ett mönster för andra nationer, så ha vi trott det kunna vera larorikt nog att citera några af de facta, som ifrågavarande korrespondensartikel innehåller, emedan det lemnar ett ytterligare bevis på den utomordentliga oförsynthet, hvarmed prolubitistskrodören går tillväga, i drifvandet af sina påståenden, utan att dervid det ringaste undersöka eller fråga efter hvilka frukter detta system i verkligheten bär åt Fransyska folket. Ifrågavarande facta bidraga alla till bekräftelse på den förut kända sanningen, att höga tullar icke tjena någon annan än smyghandlaren fill fromma. Sålunda citeras t. ex. hurusom införseln af specerier genom de höga tullafgifter, hvarmed denna handelsgren för några år sedan var belagd, nästan helt och hållet hade råkat i Jlurendrejares händer. Detta föranledde slutligen en kungörelse som nedsatte tullen på specerierne, och följden deraf visade sig vara, att inkomsterna stego precist i förhållande till tullens nedsättande. Ibland an