Aftonbladet – 20 maj 1836, sida 2

man å andra sidan besinna, att om cn medlem afkorpsen, som icke förgått sig eller i någon måtto burit sig oanständigt åt, (ty att sätta mössan på sig i förstugan när man går från ett spisqvarter måtte 2j kunna få sådant namn) — söker förklaring öfver en oförrätt, och då mötes med en ännu gröfre förolämpning af en tredje person, rörande hela den korps, till hvilken han hörer; när man derjemte erindrar, att en militär eller militärisk korps ej får anmärkningslöst låta förolämpa sig, i hvilket feli det tysta straffet, (den förmonsratt man antyder) är svårare än det allmänna, som skulle följa på en begärd uppräitelse eller en lämplig tillrättavisning; när man tillägger, att oförrättaren är en man, som med afseende å dess förmögenbet, anser sig berättiga d ait sällskapa med korpsen, men hvilket korpsen, så vidt möojligt verit, underlåtit för dess persoulighets skull, i följd hvaraf den hätskhet hos honom uppkommit, att han vid alla görliga tillfällen förolstmpat, och dessa förolämpningar i minnet sammanlagda, någon gång skulle Jeda till ett utbrott, sådant, som detta; så torde det kanske ej vara så grofi brottsligt som man utmålat det, ej eller Samhället vara i. någon våda för sådana excesser af Militärståndet, hvars afundade förmånsrätter bestå uti, att straffas flere gånger för samma fel än den enskilde medborgaren, som endast straffas efter allmän Lag, derefier Iirittren äfven i första rummet dömes. — Ait så förhåller sig känner hvar och en, som vill veta det; om det är rätt eller orätt tillhör ej oss att bedömma; men hvarföre undviker ej den enskilde medborgaren sorgfälligare, att förolämpa ett stånd, som ej får sätta sig öfver förolämpningen. Och inom detta aktringsvärda samhälle, der inga upproriske anläggningar förmärkts efter katastrofen, har ingen annan man kunnat göra och soutinera det, än den som icke blygts att offentligen låta förstå, alt ban hemtar sitt värde frånslutsumman i sin debetsedel. Emellertid förundrar det oss ett Herrar Poktryckare som aftryckt så många logica, kunna ropa vel! öfver ett så förunderligt ting som Esprit de corps, rär de sjeltve utveckla den till så förvånande grad, att allt sedan Hr Boktryckaren Lind fick sine örfilar, det sunda och sansade förnuftets röst, knappt ett ögonblick mäktat göra sig hörbart för det fasliga bullrandet i Tryckp:essarne vid tillredningen af nya och kraftigare lagar och ansökningar om extra fora, serskild actor och utomordentliga rättegångssätt, allt för att nog exemplariskt kunna straffa missdådarne emot tryckfrihets Majestätet, hvars helgd de gamla lagarne icke äro i stånd att bibehålla, och hvars ådla syfte att utrota all samhäölligbets esprit, aldrig vill rätt lyckes, så linge den f....de Esprit de corps drar andan. Men råd för ratt! är icke straffet redan för lingt utsträckt? Har icke för tvenne officerares rättvisa men olagliga utkräfda korrektur å en näsvis Hr Bokiryckare, all militär redan blifvit neddoppad i Trycksvärtons biskeliga afgrund. Men, frågar mången upplyst man: lurar icke någon i bakhåll? Årdet någon så känne vi mennen! Frihe: med dess beriliga gloria prålar i hjerta förgor på den städse uppfajade skölden; men hat och hersklysinsd stå å den smutsiga baksidan inristade med djupa outplivliga drag. . Cromwell och Robespierre voro jemväl en tid frihetsvänner och ropade lika högt, som någoa af nutidens ropare ölver våld och förtryck; men när de nått sine mål, hvar fanns sedan frihet eller säkerhet till personen? Dömen de döda efter historien, de lefvande efter deras enskilda lif. Vädjas emot domen, så blir åtminstone icke himlen forum. Ö:ebro d. 3 Maj 1836. Sv. B. Lömwen. C. G IWestfeldt. genom Joh. Ant. Hertzman. Lika lydande med det af v. Heradshöfdingen Joh. Ant. Hertzman, till Örebro Kämnersrätt denne deg ingifne och sf honom upplöste original betyger, Örebro d. -—r OHP