-PROTOCOLL I LINDHSKA MÅLET I ÖREBO. (Slut fr. gårdagsbladet.) Arr Löwens och FWestfelts anförande. Till Örebro Stads Lofl. Kämners-Rätts Protokoli! Offentligheten, som den af Ar Brukspaironen och Boktryckaren Lindh, emot undertecknade anhängiggjorde Rätegången om ansvar för öfverlagd: våld å konom, vunnit, och de försåtlige insinuationer, som dess skriftställare i tryck sig tillånt, för att tillropa sig allmänheteus medlidande, och såmedelst, genom en i otid uttalad opinionsdom, gå laga auktoriteter i förväg eller söka inverka på dem, gör det till en plhgt för oss, att inför samma opinion väl icke öfverskyla vårt fel, men afkläda den gemena mask, med hvilken man velat vanställa den i sig sjelf obetydliga handlingen, men hvarvid, med afseerxde å det sätt man emot oss begagnat, vi utbedje oss ursägt, om vi, i likhet med Hr Lindh och konsort:r, någon gång gå utom gränsen af ämnet, som är rent juridiskt. i Vi vete väl, att de elaka snillen, hvilkas klient Hr Lindh genom själsfrändskap blifvit, med hvassa rop skola oroa kimmel och jord deröfver, att man velat finna någon moralisk sida på en sak, som blifvit mål för llmän ovilja och laga näpst; men emedan Herr Lindh öppet förklarat, att, ehuru han anfallit den juridiska, han likväl ställt försåtet å den andra, för att gifva dödshugget, och sålunda medgifvit, att det finnes en annan sida; ty, må äfven oss tillåtas, att framdeles något litet vidröra den, sedan vi utvecklat det sätt, hvarpå han börjat sitt lagliga anfall. Så har Hr Lindh redan i förväg uttalat den oädla tendensen, att emot oss anställa rättegång, mindre för att å oss utkräfva den ringa bot, som gällande lagar för våra, alltså af honom sjelf, ringa ansedde förseelser, bestämma, än, för att inför det allmänna vettets (han har visst menat ovettets) domstol utkräfva en hämnd, som lagen bestraffar; men derefter yrkat bestraffning å oss efier 20 kap. Missg. Balen. Antingen har Hr Lindh ansett sin retsamma personlighet icke kunnat tillräckligt skyddas emot en lattrörd ynglings ifver, genom en så sträng bestraffning, som föstnings fängelse, eller har han emot bättre vett och af srgt uppsåt påkallat en straffbestämmelse, som han sjelf medgifvit icke lagligen kunde följa på förbrytelsen, som aldrig förnekats, sådan den timat, men för qvalification af hvilken dess värda Rättegångs biträde tillåtit sig försöket att följa en rättegånge-ordning, som karakteriserar ej mindre själen i intrigen, än de båda synbara agenterne. . Och är det verkeligen besynnerligt, att de, som med så gränslös väld bedöma allt och aldrig glömma att omtala deras aktning för lagarre, icke allenast anmärka något emot Rättegångsordningen, utan äfven synas gilla den. Utan att beledsaga sitt påstående med den ringaste laga bevisning, har Hr Lindhs biträde uppmanat mig Löwen, att bekänna, det jag försåtligt inlockat Herr Lindh, i den bestämda afsigt att slå bonom. På mitt