Aftonbladet – 19 maj 1836, sida 3

Red. bar med gårdegsposten crhållit sista fortsättningen sf Kämners Räterns protokoiler i målet angående det å Boktryckaren Lindh föröfvade våld. Vi hafva endest i få ord omnäniat innehållet af de båda nästföregående dagarnas sessiorer; men vi anse oss böra ordagrannt meddela större deien ef detta, förnämligast em dan det innehåller ett nytt anförande till Räuen af Grefrve Löwen och Ryttmästaren Wesifeldt, hvilket fuliävdar karakteristiken af dessa svaranders beteende inför lagen och rättvisan, Några sidoutfall förekomma deruti emot Aryckpressen i allmänhet för det den understått sig relevera, att eit par officerare vid ett rang:egemente, i öppet samqväm först söka tvinga en person att be om förlåtelse för en förment skymf, som de sedertrera undandraga sig att ens till beskaffenheten uppgifva, och hvilken således än miadre någonsin är bevisad, samt att med pöbelovett och knytnäfvarne öfverfalla samma person, endsst för det han begär att den som säges hafva blifvit skymfad, måtte vara tillstädes och uppgifva hvari skymfen besiått. Detta, äfvensom tonen i allmänhet uti skriften, torde föranleda css att ännu en gång återkomma till några ruflexioner öfver detta ämne. Efier upplässndet af Hr Löjtnanten Beron Wachtmeisters vitinesberälielse, gjorde Hr Lsendskauslisten Falk dervid den erinran, ati Hr Löjtvanten icke yttrat att Hr Brukspatronen Lindb med en blå rygg skulle sättas i respekt hos korpsen, utan hos Hr Ryttmästaren, hvilken omständighet, såsom med förhållandet enlig, genast rättades uti protokollet för berörde dag, vid hvilket Hr Baron Wachtmeister, nu tillstädes, gjorde det tillägg, att Hr Baronen vid omstämde tillfället fattat Hr Ryttmästaren Westfeldts mening så, att Boktryckaren Lindh skulle medelst en blå rygg sättas i respekt både for korpsen och Hr Ryitmästaren. Sedan Hr Landskanslisten Falk å sin bhufvudians vägnar, på svarande ombudeis, genom rätten framställda fråga, förklarat, att det vittnesmål Hr Brukspauon Lindh ville affordra Stadsfiskalen Hertzman, afsåge förhållanden hvilka vid omstämde tillfället egt rum, så förekallades nu Stadsfiskalen Hertzman och fick, då jäf mot honom hvarken snmältes eller annars kunde uirönas, aflägga Sanningseden, hvarefter han, för densammas missbruk varnad, hördes och berättade, att, då Stadsfiskelen dervid uti yltre rummet fått höra något ovanligt buller från det