Aftonbladet – 18 maj 1836, sida 2

sammanspinna sig till detta omständigheternas, nästan osynliga, men starka rät, som förmår icke blott omedelbart hämma, utan äfven afmatta och förlama det gods:s ädiaste krafter. Folket begär, att den, som her makter, skall med stark hand sönderrifva detta nät, och kommer dervid icke ihåg, att han sjelf ofta är djupare insnärjd deri, än mången annan; det fordrar af Regeringen och af samhällets alla öfriga positiva krafter, fast trohet emot det goda och heliga, rättvisa, stränghet och allvar, på det den sanna välviljan icke må trampas till jorden, uten resa sig upp i mod och göra sig gällande i bandlipg. Men då det skoll uttala denna fordran, gör det ofia det bekligansvärda misstag, att förvexla det föriryck, som blot är mildhetens indirekta följd med det, som är ett omedellart bro af öfvermodet, och derigenom har, såsom det synes, till en sior del vår tids förvända politiska riktning, om icke nppkommit, åtmiastone underhållits. Man får ej neka, att hufvuds-ken af hvad författaren här yttrat, är en obestridlig sanning. Det är icke öfver det skarpa förtryck, som sätter? bödlar i verksamhet, fyller fängelserna och. depeupierar landet, som folken i våra dagar mest beklsga sig. Detta slags förtryck strider så emot det allmänna tänkesättet, att det nästan blifvit benvlyst ifrån styrelsesystemernas thecri, och om det icke desto mindre någon gång framträdsr, medför det i vår tid snart sitt eget korrektif. En Don Miguel kan nu för tiden icke länge qvarsitta på en thron; det allwänna hatet och oviljan förjagade honom ur Portugal, det papistiska mörkreis sista stamhåll inom Europa, och om någon hans like uppsteg i en af vår verldsdel!s mera hyfsade länder, skulie hans första bragd troligen äfven bli den sista. Men det .omtalade mildhetens förtryck är icke mindre vådligt. Mildhet satt tillhopa med förtryck, är intet annat än ett höfligare namn på det karakterslyte, som är det olyckligaste bes den offentliga mannen och serdeles bos en regent: svagheten. Om någon auktoritet hehöfdes för att styrka denna allmänt erkända sanning, skulle vi kunna anföra em ganska hög Hans Maj:t Konungen yttrade såsom Kronprins i instruktionen för sin Hr Sons Guvernör, att det svåraste straff, hvarmed försyren kan hemsöka ett folk är en svag furste. All historia bekräfar riktigheten at detta högsinta yttrande, och vår egen tid seknar ej allegater dertill. Det är från denna slags nildhet, som den mångsidiga eftergifvenheten för enskilda önskningsr uppkommer, som författaren ganska rigtigt, ehuru tillika ganska fogligt, kallar det. Dessa enskilda önskningar, som icke sällan stå i strid mot de allmänna, göra det för styrelserna omöjligt, att lyssna till och efterkomma dessa senare. Om då folken fordra måttliga skatter och hushållning med stat:ns inkomster, men styrelserna i stället oupphörligt kräfva nya utskylder för att tillfredsställa en bop enskilda sykofanters, favoriters eller projektmakares önskningar, hvilka altid ofelbart inställa sig hos den, som ej förstår att hålla dem på tillbörligt afstånd; om folken begära näringsfrihet, handelsfrihet, yttrande rätt, men regeringarna istället gifva dem skråtvång, monopolieroch censur, för att ef.erkomma de exskilda önskningarna hos dem, som behöfva och begära dessa; om folken fordra, att man vid utnämningar till statens embeten skall göra afseende på skicklighet, erfarenhet, kunskaper och förtjenst, men styrelserna tvärtom dervid ratta sig efter reiationer, legitima tänkesätt och lycksökeriets islanger; om folket hunnit neg lingt i odling, att märka detta, att finna, att en eftergifvenhet för de enskilda önskningarna är ett förbiseende af de allmänna, så fråga vi: är icke detta ett förtryck. ej ett Marokanskt väpnadt med bål och bilor, men ett Europeiskt sådant det i 19 seklet möjligtvis kan uppenbara sig, och äro följderna deraf för staten icke lika betungande, antivgen de äro verkningar af mildheten celler af öfvermodet? Författaren kommer straxt derefter med en ny :sockerbit, då han talar om den falska mening, som skulle tro, att upphörandet af all positif betydelse hos regeringsmakten vore frihetens nödvändiga vilkor.? Denna Iman nsA Za wiccorligaen fl. oo ooam Jag hörn anmärlbaan nå