Aftonbladet – 17 maj 1836, sida 3

I ej förmå sig att tro, att ett system, som är godt för ett land, hvarest arbete betalas litet, och jorden sår i i högt pris, icke äfven är det bästa för et, hvarest för hållandet är precist tvärtom. Han använder allt sitt arbete på ett eller två tunneland jord, och väntar, lik Cobbet på Long Island, att han skall göra sin lycka med att så rofvor. Hen studerar chemiea, och her af : Sir Humphrey Davy lärt bestämdt huru mycket sockerämne finnes i hvarje växtrikets alster. Ilan börjar derföre gå vill väga efter den Engelska methoden och misslyckas så ofta, emedan han icke tagit exempel af som, ehuru den sämste landthusi UU H I H N i ; hållare i verlden, likväl förstår, at göra sig rik, under I det att han gör sig fattig. ?Så vidt vi deremot kunna märka, hafva åter landthushållarne från den Europeiska kontinenten merändels god irefnad. De äro icke för stolta att taga exempel af vårt fulks erfarenhst, och om de kunna begliiva sig till de västra staterne med en summa, tillräcklig ati köpa ett nytt stycke land och anskaffa det första förlaget, bli de ovilkorligen snart förmögne och oberoende. Vanligen hinna de en hög ilder, dö med anseende af redhge män, och deras söner bli Embetsmän, Generaler eller Congressledamöter. Några få hundra dollars äro nog, tt grundlägga ex menniskos Jycka i dessa härliga nejder; eller om han icke eger dem, så kan likväl hsns eget arbete, i synnerhet om han är en handtverkare och undviker bränvin, svart sätia honom i stånd, att köpa sig ett hemman. Han kan på somliga ställen förtjena en acre jord på eu enda dag. Hvarföre skynda då icke de, som klsga öfver biistande sysselsättning i de Atlantiska städerna, att söka den i västern, der ett så vidsträckt filt ligger öppet för dem? Verlden, säger man, är stor nog för slla, och det:a är i synnerhet sant i den västra verlden. Det gafs aldrig ett så ärofullt utrymme för arbetet, omtsnkan och näringsfliten, som der, och ingen driftig man lider brist med en sådan verld framför sgig. Innan vi sluta denna artiked måste vi uttrycka vår ledsnad öfver det obehagliga skådespelet, som icke sällan här erbjuder sig, att se mnågra främmande invandrare, i synnerhet Tyskar och Schweitzere, drifva syssslolösa och tiggsande omkring på våra gator. Der är icke stället och utrymmet för dem. Om de icke kunna finna arbete och utkomst i städerna, så låt dem begifva sig åt västen, der det, som vi tro, är plats för dem alla. De välgörande samfonden af de förnämsta Europeiska nationer, som här äro bosatta, kunna ej göra något bättre, än att förbjelpa dem dit. De behöfva kanhända att underrättas derom, och ati finna något biståed för att hinna fram; men mycket, och nästan allt beror på dem sjelfva. Det är nödigt, att hvarje arbetande främling lär sig inse, att den stora fördel detta erbjuder honom, är icke, att han kan lefva utan arbete, utan att det just är arbetet och det allena, som belönar hozom med välstånd, trefnad och oberoende. Om hvad den Amerikanska författaren här säger är en sanning — och det torde bli svårt att bestrida det — om det derjeme är ett factum, att icke blott intet land i våra dagar framstiller någon motsvarighet af den ifver, hvarmed det sökes af invandrare från ella länder, utan äfven att så låsgt den kända verldens historia går tillbaka, ingen motsvarighet tll detta förhållande någonsin kan uppletas; ait denna historia eger intet exempel på en sådan tillväxt i folkmängd, rikedom och politisk betydenhet, som den Amerika vunnit usder sin femtioåriga frihetstid, och vunsnit den utan biod, utan våld, utan att det kostat några andra folk tårar och elände, så lärer man nödges instämma med Amerikanen, det han nar något. skäl att vara stolt öfver sitt land. Detta Jand har visserligen fiender och bel2ckare; mena om de, eler de personer, hvilkas ärende de gå, skulle, genom någon sällsam förvandling, se detssmma inträffa i deras eget land, skulle se det årligen sökt af hundra tusentals fiämhngar, som ider vilja bosätta sig, skulle se dess statsskuld försvunnen och dess representanttamrar oroas af det fabeliika bekymret: hvad de skola göra af detcfantliga i statsinkomsterna, månne de skulle dröja, att uttrycka sin stolibet öfver dessa facta, och månne den -. pa stolthet skulle yttra sig så moderat, i en tom, så skiljd från översittarens, som Nordamerikanens? IR 7 MATA RIIATTENRETE ee str nFnwnnvk vvmIMHMM— Boon nn ÖR MM RR sa en ene FÅ TAPIA Cm MON AA BPR KR