Aftonbladet – 17 maj 1836, sida 3

ga och natursanna färgor, alt vi ansett den förtjena att meddelas åt våra läsare: Då vi en afton befunno oss vid dea hädliga Hudsons strand, fäsiades vir uppmårkssmhet af en ångbåt, som, med en båt under ena vingen och två under den andra, långsamt gick uppföre floden. Den syntes uppfylld af passagerare, och vi tyckte oss bland det kaos af röster, som hojdes derifrån, urskilja hälften af Europas språk. Alla tycktes vara glada, friska och uppfyllda af forhoppningar, som med Guds hjelp icke skola svikas. Fe gingo att söka sm lycka i den sköna västern. H here godly farms for almost nought are sold, And honest men are worth their weight in gold. ?De hade kommit från Europas vackraste länder, fån det iäre af Tyskland och Schweitz, fån det fordom glada, men nu oroliga Frankrike, och från de nejder, hvarifiån våre förfäde: fordom utflyttade till den nya veriden. De begåfvo sig nu till den öde västern, och inom få år skola de tvinga någon vildmark att blomstra som en trädgård, och oupposlade fält att vagga gyllene skördar. De gå att införa konster och det hyfsade lifvets plägseder i nejder, som nu bebos af vilda djur och vilda menniskor; de lägga grunden till nya kommysner, nya stater, kanhända nja riken. Derjemte äro de beredde, att lära sig ew nytt språk, att ingå nya samhällsförbiadelser, att försöka sjelfständighetens behag, att blifva nya varelser, och att börja en låuvg följd af nya Amerikanska medhorgare. Man kan ej undgå, att känna någon stolthet öfver silt land, då mar ser det erhjuda åt främlingar, förut bosatta på tusen mils afstånd, nog mägtiga lockelser, att bryta de band af vanor, slägtiförbindelser, och kärlek till hembygden, hvaraf de diuills fästa:s derrid, och förmå män, qvinnor och barn att företaga en pilgrimsfärd, hvilken måste förekomma dem, som om den gick till veridens andra ända. Det gifves intet annat land på jordytan, som åstadkommer underverk likt detta, och intet, som så oemotståndligt hänför de fattiga och arbetande klasserne i den gamla verlden. I Europa måste den, som blifvit född wil bonde, äfven dö som borde, och hans efterkommande måste, från slägte till slägte, lefva och dö på samma sätt. Det ges för deita slags menniskor knapt den sflägsnaste u!sigt, att någonsin kunna uppdyka ur det tillståud af hopplöst beroende, hvartill de privilegierade ståndens afundsjuka, egennytta och stolthet, för sekler tillbska, dömt dem, och hvilket de seka at föreviga äfven under kommande å!drar. De äro dömda till ett lif af ständigt arbete, den ena dagen för sin godsegare, den andra för kyrkan och den tredje för staten, utan hopp att detta någonsin skall förbjelpa dem tll njutningar, äreställen e:ler samhällsbetydenhet. Nu få de oformodadt höra talas om ett land väster ut, som erbjuder dem en nästan säker utsigt till sjelfständigbet; som, då det gifver dem medel, at höja sig i jemlikhet med den högsta, derjemte hämmar förmågan att förtrycka den ringare — och då strömma de hit såsom til ett förlofvadt land, hvisket allid uppfyller sina löften åt den redhbge och arbetssamme iavandraren. Lät endast så qvalificerede menniskor komma bit; lät evdast dem, hvilka äro villiga att acbeta och hågade ati upplagga för framtiden, i de Förenta Staterne söka en bättre lycka. De skola erfara, att den omtönksemme här verkeligen kan skörda hela vinsten af sitt arbete, utan att, emot sin vilja, nödgas dela den med staten, kyrkan eiler godsegaren. Hvad han förväcfvar, tillhör honom sjelf, utan något afdrag,: och hved han förvärfvst skall, om han förstår ait spara, inom få år lyfta honom öfver beroendet af någon lefvande varelse, i allt annat afseende, än så vida samhällslifvets förhållanden göra den ena menniskan beroende af den andra. Men den rike Naboben eller ädlingen gör klokt, att icke komma hit, ty han kan här hvarken köpa öäreställen eller göra anspråk på någon öfverlägsenhet öfver sina likar. Han åtnjuter här ing2 andra privilegier, än gemensamt med deu ringaste medborgare, och utöfvar ingen annan makt än så vida han för sina penningar kan köpa sig andras ijenst. Han bade gjort battre att förblifva hemma?. Den klass af Europeiska utvandrare, åt hvilka vårt jand erbjuder de största fördelarna, äro likväl de små lendthushållare, som medföra något penningar. Vi mena härmed personer från Europas kontinent, ty i allmänhet lyckas de Engelska Farmers icke så väl hos oss. Joha Bull och enkanaerligen John Bull Farmern, tror sig vara den största åkerbrukare i verlden. Han anser sig för stolt, att lära något af sin breder Jonathan, och om han äfven vore benägen denill, så är det likväl ingen lätt sak, att lära honom någonting nytt. Hen är en förträfflig häst, att gå rundt omkring i en qvan, men han kan icke, lik den trogne Ysnkees gångaren, arbeta ena dagen på ängen, den andra på åkern, den tredje i et tryckeri, den fjerde draga en kärra, den femte gå i en barkqvarn, den sjette släpa en packvagn och den sjunde draga hela familjen till kyrkan, utan -MN FE nn (sen ES RE Ae ML MHHHJHJJJJJLJJJMMM MMMM MR M—UM———— — nn