Aftonbladet – 14 maj 1836, sida 2

Som stundom Ioöljer mangen solvande odugung, utan denne urderdånige spiritus familiaris, som fängslas af en öfverlägsen själ och dess rastlösa drift. Författaren till dessa rader kände den i fråga varande mannen, och hade länge med intresse följt hans verksamhet, men var icke bekant med honom, och de korta minnesorden aro således icke föranledda af något annat intresse, än det för sak. Denna uppsats kommer lika oförmodsd för den aflidnes anhöriga som för den öfriga ellmänvbeten; författaren vet icke ens, hvilka dessa auhöriga kurna vara, eller hvar de finnas. — Det är icke mindre för de allmänna lärdomars skuld, dem exemplet innehåller, som detta exempel blifvit framåraget, än för att fira en i sina ännu kraftfulla år bhädangången medborgares minne. De fleste af tidvingens läsare i Stockholm hafva sakerligen redan gissat, att fråga är om den pyss sfidne possesionaten och qvarnegaren Handlenden CarlAbralmsen. Ten enklaste teckning af denne ovanligt driftige mans lefnad är redsn cen tafla af tärkvärda skiften i lifvet, af verksamhet och dess lön. Abrahmsdta var född 1782 i Blekinge. Hans far var egare af en gästgifvaregård (Asarum) och sedermera af qvarnar i Göinge. Sonen hvars uppfostran i barndomen sträckte sig till läsa, sknfva och räkna, kom vid 18 års ålder till Stockholm och tjenade i 4 å 5 år som mjölnaredräng vid Wellinge qvarnar och sedan ett år vid Strömqvarnen i Stockholm, hvarpå han begynte handla med spannmål och mjöl, och fortfor dermed till 1816, då han arrenderade Wellinge qvarnar. Han egde redan då någon förmögenhet, som han samlat, i I synnerhet på en affär med Danzigskt hvete; och han kunde derföre våga sig in i den betydliga aflären. Han visade genast, att han icke nöjde sig med att trampa i de gamla fotspåren; han betal:e ett långt mera än dubbelt arrende, emot det att han skulle få, naturligtvis på egarens bekostnad, ombygga de hetydliga verken. Sundsöbres qvarnar blefvo också af honom iståndsatte; men han lemnade dem snart, i anstende till deras afiägsenhet. Ar 1824 köpte han Uddby qvarnar, jemte Racksta hemman i Tyresjö socken, för 50,000 Rdr rglId. Har öppnade sig det egenthga fältet för hans drift och förmåga. Denna qvarnegendom var usel och förfallen; och den är nu, enligt kännares omdöme, troligen den yppersta i Sverige. Allt är nvästan ombygdt, åtminstone totalt repareradt. Ar 1829 fick Å. det nedra qvarnhuset färdigt, med dyrbara dubbelverk och g:ynverk; och d. 1 Febr. 1830 nedbrann denna qvarn, jemte flera andra hus och magasiner. A., som vid tillfället icke var bemma, emottog underrälttelsen med det honom egna lugn; och hvad som hos mången annan verkat en handfallen vedslagenhet, fördubblade blott hans verkssmhet. I stället iör den af elden förstörda qvarnbyggnaden, begynte han genast anläggningen af en ny, vida större och beqvämligare, som inom 20 månader stod der färdig, tre våningar hög, med 6 qvarer tjocka stenmurar. EU magasin, äfven tre våningar och rymmande minst 2000 tunnor spanmål, var förut uppfördt och så lagdt, ati fartygenlossa och lasta alldeles invid muren. Den med Uddby förerade jordegendomen, hemmenet Racksta, omskapades alldeles genom bäitre häfd af gamla och odling af nya egor, så att det snart gaf åtnunmstone sjufald afkastning mot förut. — Bergkullar bortsprängdes, ojemnheier planerades, och en ypperlig trädgård anlades. Ingen, som ej sett hemmesnet förut och nu, kan göra sig evs det aflägsnaste begrepp om de förvånande arbeten, som användes och som vittnade icke blott om, hvad man kallar rygg att bekosta en hop arbete, utan äfven om den säkraste kalkulaiionsförmåga och, hvad men svårligen kupnat vänta sigl af en men med. hans uppfostran och verksamhet, tillika om skönhetssinne och smsk. . Detia företag begynte imedlertid au fån mecksniska företag (för hvilka han hede visat prof på en fallenhet, som var ganska ovanlig och måste väcka allmön ledsnad, likasom det väckie hans egen; att han ej kommit att få teknologisk underbyggvad) allt mera draga honcm till landibruket, som har en oemotssåndlig dragningskrafi för ett väl danadt sirne. Den ejerfva besiutsemhet, som var karakteristisk i alla hans företag, visade sig i September 1833, då ban, cefier n kort stunds öfverläggning, öfveriog ett 20 ds arrende af en stor egendom, och det dessutom ett fideikommiss, rem. Häringe och Haromarsta. Egendomens natur gjorde det ganska vanskligt att på arrendet af ett fideikomiss, förskjuta icke mindre än 35,000 Rdr bko, tili amortering på 20 år; men Å:s snabba och säkra beräkringsför måga sade hozxom, alt, om mycket var att riskera, var ock myeket att vinna; och de två är, hvarunder han fickäsköta arrendet, öfvertygade honon:, att detta var den lyckligaste af alla bens spekulationer, och att inom ganska få år skulle den rena årliga vinsten uppgå till minst 10,060 Rdr bko. Denna vinst kan men dock ir galund kalla en våplycka, eller en spelareträfl, 1y mängden hade knappast kunrat laga någon vinst på arrencet ; men Å . med sin esm it Varrancement, med sin förvån