Aftonbladet – 9 maj 1836, sida 3

; het och aldrig ex tempore korrigerar ett utgifvet scriptum. Härigenom vunnes den dubbla fördel, att Konsi; storium till och med mera säkert kunde bedöma den profvandes skicklighet, då Jnaen konsideration af tillfällig giomska eller dylikt kunde göras, och denne sednare, om mindre skicklig, sluppe dock att bli exponerad imför disciplarna. Insändarens vidare: anmärkning rörer den presten för ytterligare avancement ålagda pastoralexameu och diSpuiationen derför. Äfven här iaträder ofvan gjorda anmärkning, att j samma auktoritet bör bedöma och befordra, emedan likaledes bär samma arvbitrage kan göra sig gällande. Den förut , avmärkta fluktuerande måttstocken för de af konsistorierna utfärdade betyg leder till och med här wil än större obillighet, enär detta prof ej aflägges omedelbart före någon viss ansökan, utan en gång aflagdt, sedan ständigt är gällande. Deraf kan hända, hvilket ock någon ging verkeligeninträffat, att den äldre mennen,som t. ex. för 15 å 20 år sedan i en hård tid tillkämpat sig det då djrköpta betyget: cum laude adprobatur, vid ansökan ull ett rang-pastorat, får stå tillbaka för en ofta så mycket yngre embetsbroder, att han, då den förre aflade sina pastvralexamen, knappt börjat sina studier, men nu i en sy!tlne period leki sig till betyget: laudatur. Man kan invända, att det står den gamle mannen fritt att å nyo försöka sin lycka i den goda tiden; men i äldre åren är man ej passande för examens-värf. — Detta exempel visar, till hvilken obillighet vid slikt förhållande den fordrade examen och föreskrifterne i thy fall kunna leda; och i vissa specieliare fall synes olämpligheten deraf på så sätt, aut t. ex, den af Theologisk faculiet vid Universitet bedömde Theolog:e kandidaten skall å nyo i samma ämnen undergå förhör inför Konsistorium, som då efter godtycke kan förändra der högre auktoritetens vitsord. — Olämplig synes derföre pastoralexamen vara, men ännu olämpligare dess pendant eller antecedens: Disputationen. Mana vet allmänt, hvilket gyckelverk detta är! — och uten ändamål! — Den verkeligen skicklige, som ej är mäktig språket, slår sig härför sämre ut och blir ssmre bedömd; den mindre skicklige, som har förmåga af språket, paraderar med dess tomma phraser och vittsordas högre; och den alldeles oskicklige wursägtar sin allmänna okuvnighet med oförmågan i ett språk, som han kanske på nägra decennier ej haft tillfälle att öfva, och derföre lätt må honom förlåtas. i Ins. mening ar derföre, att disputationen alldeles bör bortskaffas, eller åtminstone, då kärleken för g: mlalformer är så stor, ventileras på modersmålet, då protvet skulle lemna något resultat. — Sjelfva examen anser Ins. af ofvan anförde skäl böra flytias till akademien, Detta vill med andra ord säga, att kursen för en prest bo;z de der: extenderas till samma vidd, som ru gällande pastoralexamen, hvarefter, sedan prestexamen inför Korsistorium blifvit sflagd, som skulle svara mot andre embetsmäns intvrädesförhör, presten lika så väl som de, borde vara fri från vidare examina, som väl egentligen äro till för de yngre åren. Embetsmannen, som reden betradt sin bana, aflägger sin nya examen genom den större eller mindre skicklighet, hvarmed han funktionc rar sitt embete. Ins. ser derföre intet skäl, hvarföre presten mer än andre skail betungas med examens släp på gamla dagar. Man kan invända, och invänder troligen, att presten, såsom varande i spetsen för upplysningen, bör mera kontrolleras att förkofra sina studier. Men hvad har man vunnit med detta kontroll-system? Står det oaktadt ej en stor del af vårt presterskap på en ganska lag bildningspunkt? Vore det e säkrare, att genast af presten fordra den bildning, som nu ofta uteblifver, emedan den ej fordrades vid inträdet? Man må ej frukta, att den i yngre åren förvärfvade grundliga insigt sedermera skall gå förlorad. Den som en gång inträdt i ljusets och upplysningens tempel, vänder säkert ej ryggen; men den, som knapt är vid dörren och ej skådat herrligheten derinne, finner ofta förlåtens öpnande för svårt och blir altid ståndande utom porten. Huru prestens kontioll genom ny examen ej är nödvändig, visar andra länders exempel, och, för att ej hemta deita så långtifrån, vårt grannoch brödrarike Noriges, der den vid akademien färdige candidatus theologia (hos oss svarande mot s. m. candidat) ej ytterligare har något specimen att aflägga. v f Quod observandum. — — — JU Då bladet lägges under pressn, äro de utländska mA AS TR RAA ——22— mm — —