Aftonbladet – 9 maj 1836, sida 3

hufvudsakligast beror på en större eller mindre lyunets sensibilitet för en sådan offewilighet (ty offenilig måste väl alltid skollärarens verksamhet vara) samt 1 öfrigt disposition för tillfället; — han klandrac det icke heller derföre, att detsamma, affordradt på sådant sått som från längre tid lärer varit öfligt på vissa och nyligen blifvit infordt på andra ställen, nemhgen att den speciminerande, lik en skolgosse, uppropas att föreläsa och examinera än på ett, än på annat ställe, alltid måste nedsätta lärarens anseende hos discipierna, ofta kan exponera äfven den mest skicklige och göra hans till och med största verkningsförmåga för autid om intet, (ty detta ligger icke i föreskriftens ide, som säkert icke vid detta vigtigare tillfälle vill beröfva skolläraren hans rättighet vid alla andra att innan uppträdet ofverse, bvad som skall föredragas, och bereda sig för föreläsningen, — en rättighet så mycket obestridligare, som den utgör den samvetsgrannes pligt); — utan Ins. klandrar detsamma väsendtligast emedan det lägger den alra största arbitrage i händerna på vederbörande, som utan motivering, efter blott gehör, döma och derefter befordra, den dömde. Man kan derföre tänka sig den möjlighet, som kanske någon gång blifvit verklighet, att betyget för det aflagda profvet rättas efter den förut beslutade utnämningen, hvarföre det ock stundom händt, att man dröjt med det förras afgifvande, som dock enligt Kovgl. Skolordningens 3 sect 2 kap. 3 genast bör ske, tills man öfverenskommit om det sednare. På detta sätt finnes ingen zppell för en förbigången, möjligen skickligare och mera meriterad medsökande. Att förekomma detta möjliga väld, finnes den utväg att skilja den bedömande och befordrande auktoriteten, hvilket bör till sin idd så vara, liksom domare och den verkställande magten äro det. En sådan serskild bedömande auktoritet finnes ock i den akademiska, som äfven pröfvar och bestämmer hvarje annan embetsmans skicklighet att inträda på sin bana, utan att någof serskildt prof, med undantag af ett mera formelt inträdesförhör, affordras honom af det konom öfverordnade embetsverk, för att vidare avancera äfven till den högsta grad. Så kunde och borde det äfven här vara. Vid Akademien borde det praktiska föreläsningsprofvet afflåggas af dem, som ämna sig åt och derföre böra bereda sig för denna bana, hvarigenom för tur och meriter vigilanta tillfällighetslycksökare äfven skulle utestängas. Invändas kan, att äfven här väld är möjlig; hvarpå svaras, att det väl någon gång så kan inträffa, men att välden sannolikt här ej kan utsträckes så vidt, enär de privata relationerne ej kunna vara så allmänna eller inverkande, då icke heller befordran omedelbart åtföljer profvet. — Vidare måste vid Akademierne, (der liksom mera kontinuitet finnes och man mera lefver uti eller rättare: lefver ett examenslif, samt åtminstone, då, enligt tingens ordning, någon fluktuation äfven här ej kan undvikas, denna följer tidens allmänna anda från detlägre till det högre, från lindringare till strängare fordringar, hvarigenom väl en efterkommande besväras, men ej en föregående oförrättas) enheten -eller måttet för betygen vara mera konstant än vid Konsistorierne, der erfarenheten visat den största ebb och flod i detta afssende. Och än ytterigare skulle ett äfven vid Akademien misslyckadt prof, som der väl kunde bibehållas med bestämningsrätt för aktens Pröeses, icke menligt inflyta på speciminantens verksamhet för framtiden, hvilket likväl blir händelsen vid ett Konsistorium, hvarifrån ryktet säkert sprider sig till Stiftets öfrige skolor. Allt detta är skälet till Ins. oförgripliga tanka, att det mångomtalda föreläsningsprofvet borde afläggas vid Akamien. Utan annan erfarenhet bör betyget derifrån ovillkorligt gälla. Skulle deremot en kandidat ha vikarierat, eller varit anställd såsom extra ordinarius vid lävoverk, så borde sådane nitiske Inspectores scholarum tillsättas, som voro intresserade för saken och togo notis om undervisningens gång, samt terminligen afgålvo en samvetsgrann rapport om den tjenstgörandes förhållande, hvilket i enlighet med kongl. skolordningens 3 sect. 2 kap. 6 . torde vara det säkraste medel att rönd om den sökande är skicklig skollärare. — Innan . lemnar denna anmärkningspunkt, då den af honom beslagta förändring åtminstone icke så snart är alt hoppas, kan han icke underlåta att ytura den öilliga önskan, att den föreläsande måtte lagligen och bestämdt förvaras den rätt, att inom de föreskrifne kurserne sjelf få bestämma det ställe, som skall förelasas, eller, om Biskop och Konsistorium serskildt vill pröfva hans skicklighet på något visst, att detta dagen, eller något förut måtte honom kungö ;ras, på det han ej numera än annars må sakna den rättighet, som äfven är hans skyl: dighet, att förut bereda sig, för att ej begå något äfven obetydligt fel, hvarigenom dock hans anseende kanske för dälid skulle gå förlo oradi hos ungdomen. Samma förhållande borde äfvea vera med detlatinska scriptum, som skall korrigeras, hvilket, till förekommande af främmande biträde, t. ex, en timma omedelbarligen före uppträdet hos Konsistorii preses, borde af samma ÅhAT-fÄ KF TTT ot Tatra hann doc