Aftonbladet – 7 maj 1836, sida 2

hg. Hvad är det, som underhåller elier åtminstone ständigt tages till förevändning för det starka beväpningstillstånd, som öfverallt eger rum och för de stora militärbudgeterna som suga den mesta del en af folkets skattebidrag? Det är Ryssland! detmåktiga Ryssland! detförfärliga Ryssland — med sina förstöringsplaner, sin fina, slu; ga och aldrig hvilznde politik — är det icke detta som åberopas i utländska blad, likasom hos oss den Östra grannen, hvar gång några nya planer för ett vapen, en fästningsbyggnad eller en kasern äro i fråga. Om således Rysslands välde med en gång kuade krossas, och denna farhåga apphörde, så kunde styrelserna ändtligen företaga den af folken länge yrka le afväpninzen, —ty från något annat håll hotas wissticke freden -; den svåraste stötestenen emellan Regeringar och represenianier vore 1 och med detsamma undanröjd, och måhända sjelfva monarkiens varaktighet i Europa jämväl med detsamma för flere mansåldrar långt mera tryggad, än genom tillförsigten till de blankaste vapen och de fulikomligaste exercisreglementen i verlden. Och likväl blir icke något krig. Hvarföre? Emedan det hgger i sakens natur, att mitiativ t eller anledningen endast kan gifvas från Rysslands sida, ty det tllhör icke civilisationen i vår tid att på ett trolöst sätt sjelf bryta freden. Men ati Ryssland är nog klokt att inse sin belägenhet, för att icke gifva någon sådan anledning, det har man sett icke mindre i det smickrande emottagande, som Lord Durham rönt i Petersdurg, oaktadi allt hvad Argus en tid ville låta påskina om de förödmjukelser, som hade träffat Lorden, utan hvad som betyder något mer, uti den senaste eftergiften om Silistrias utrymraavde. Hvad är då orsaken till alla rustningarna? Detta har redan länge icke kunnat vara någon hemlighet. Folken knota i allmänhet öfver oerhörda kostnader, som slösas på militärväsendet, öfver konskriptioner och barbariska militärlagar, föga passande för vår tid. Vederbörande i alla länder hafva derföre också någon betänklighet vid att utan all rimlig anledning än öka dessa anledningar till klagan. Då gripa ce till sin talisman. De stöta endast några muntrande vwoner i krigstrumpeten; och liksom Oberons horn blåste ung och gammal till dans, så komma äfven de krigiska ljuden de unga att sprita af ungmod och de gamle att släppa dragbanden till penningpungen. Minst underligt är väl om sådant är händelsen der, hvarest gamla minnen och sympathier ännu lefva, och hvarest det icke gifves rum för någon föreställning, att trumpeten kunde kalla mer än åt ett håll. Emedlertid blir kriget icke af, men hufvudafsigten är i alla fall vannen — — --Vi kunne icke sluta denna artikel med något bättre, än med ett utdrag ur Svenska Bondens tidning för några dagar sedan. Det heter deri: Allmänna samtalsämnet är nu krig, och brytsndet af Lilla Kreditivet. Vi hafva redan omtalat Englands, Frankrikes och Hollands sjörustniogar. Nu politiceras så har: Engelsmännen hafva hos Sultanen i Konstantinopel stuckit ut Ryssarne, och lofvat Sultanen .sitt biträde met Ib:ahim Pascha i Egypten; Ryssland skall då åter bli god vän med Ibrahim, för att sätta Turkarne i klämman, och förmå Sultanen att hålla ett fördrag, som utesluter England från segelfarten på Svarta I hafvet; emellertid skall Österrike taga Englands parti mot Ryssland, emedan Österrike ock vill segla på Svarta hafvet. — Hvad skall då Sverige göra? Jo, det skall sitia stilla, d. v. s. det skall rusta dugtigt och således kosta ut mycket penninger, för att, med de krigförande Makternss bifall, få hålla sig neutralt. Sålunda sägas order reden vara gifna till utrustande af örlogsskepp och kanonjollar, och för Kronobergs reg:te ait, på gifren vink, infinna sig i Carlskrona. Nu säger en tidning, att afsigten med detta endast är, att komma åt Lilla Kreditivet (på 1 million Rdr, hvaraf dock blott hälften för rikets försvar), men straxt derpå säger samma tidning, att dessa rustningar, af den som ej skall vara med om kriget, äro örbålt kloka. En annan tidning åter säger att dessa rustningar äro foörbålt okloka, och varda det ännu mer, just nu, då Ryssarne synas vilja hålla all god vänskap med Turkarne och till bevis derpå stå färdige att återgifva dessa en fästniog, Silistria, den de förre, i händelse af krig, icke kund2 umbära. Svenska Bondens Tidning, ty man måste ändtligen ta sitt parti, är för neutraliteten; för att få vara neutral, måste man vara färdig till krig; för att vara fördig till krig, måste man hafva litet på fickan, och dito litet i matsäcken; för att hafva litet i fickau och matsäcken, måste man hålla plånboken sluten, och icke öppna matsäcken före resan : Vi alltså låta köpmannen rusta till sjös, och plöjarn till lands, och lemna Lilla Kreditivet obrutet. — Från Örebro skrifves, att tillgången på norss 1 Åpril der varit så ymmnig, att ej mindre än 6000 Eis