Aftonbladet – 7 maj 1836, sida 2

Gårdagsposten från Karlskrona bekräftade, som Läsaren sett af gårdagsbladet, att åtskilliga rustningar der förehafvas, samt att en fördelning af Kronobergs regemente är beordnad att ditmarschera. Likaså uprepa bref ifrån Götheborg med de sista posterna hvad förut stått i ett par tidningar,att en dylik verksamhet råder på vestra kusten; att kanonslupar och kanonwjollar skola utgå, Elfsborgs och Karlstens fästningar iståndsättas o.-s. v. Detia bidrager naturligtvis i sin mån att hos allmärheten underhålla en vissnyfikenhet på, huruvida innevarende sommar skall komma att firas med kanonmusik och bajonetifåktning på allvar. För vår del hafva vi redan en gång yttrat den öfvertygelsen, att ett krig aldrig varit mindre sannolikt, än i närvarande ögonblick. Denna tanka härleda vi likväl icke ifrån den öfvertygelsen, att ett krig nu skulle vara af någon våda för de friare samhällena i Europa. Långt derifrån. Det kan tvertom icke undgå någons uppmärksamhet, att de båda lander, som stå i spetsen för civilisationen, neåmligen England och Frankrike, aldrig varit i en mera gynnande belägenhet att kunna uthålla ett krig ännu, emot den enda makt, med hvilken det skulle kunna komma i fråga. Frankrikes materiella välstånd är större ån någonsin, och dess armeers kompletta skick och rustning har under sjelfva Napoleons tid icke varit bätre. Det har dessutom blott ett obetydligt handels-intresse på Östersjön, som skulle lida af kriget, och således ej heller i Ryska hamnarna. Englands resurser äro också långt större än de någonsin varit, genom de besparingar och den kloka bushållsanda, som der i sedvare tider ledt ministerens handlingar. Detta land har visserligen en icke ringa handel på Ryska hamnar, men dels utgöres denna mera af export från, än import till Ryssland, som således komme att lida mera än England på en afbruten kommunikation, dels ör denna trafik i allt fall ett intet, i jemförelse med den omätliga debouche, som de Engelska fabrikerna hafva på Indien och Amerika, och hvilken icke kunde störas af kriget, så att Englands industri knappt skulle hafva någon annan känning af kriget, än den andel i en ökad beskattning, som efter krigets slut kunde blifva en nödvändig följd, då deremot sperrningen af Rysslands hamnar och af Susdet skulle göra all afsättnivg af Rysslands naturprodukter till utlandet omöjlig. Om man således kunde antaga, att Preussen och Österrike, som icke utan jalusi kunna betrakta Rysslands stora planer och vexande område, skulle, besegrande den naturliga sympati deras Styrelser hafva för de Ryska ideerna, förena sig med de båda förutgämada makterna, och dervill lägger, att Sultan Mahmud icke kunde annat än med glädje omfatta tillfället, att få någon upprättelse för sina lidanden; att det kufvade och förtryckta Polen skulle uppstå man ur huset, för att återvinna sia förlorade nationalitet, och att Skandinavien, det gamla och fruktade Skandinavien — skulle iakiaga neutrsliteten? — när man slutligen härtill lägger, att Rysslands finanser efter de sista aftappningarna i Turkiska och Polska krigen, icke äro blomstrande, och att, oaktadt alla lysande demonstrationer i Kalisch, det Petersburgska kabinettets kredit hos Bröderne Rothschild ickej hör till de mest lysande; så torde det icke vara för mycket sagdt, att sällan eit mera gynnande tillfälle funnits, att återbringa det Moskovitiska väldet inom de gränsor, der för tvänne århundraden tillbaka de skäggige Tsarerne ännu beherskade sina Asiatiska horder. Utom dessa omständigheter kunde man uppleta ännu en annan. som talade för att låta den ämdock en gåno