Aftonbladet – 30 april 1836, sida 2

Märkvärdigt fynd. På en kyrkogård i landsorten låser man å en enkel grafvård, för ungefär tvenne år sedan uppsatt, af en son öfver sin mor, följande vers: ; Hvad kan jag ge dig, himlaburra, För lifvets skänk, för lifvets vård? Ack, blott en ros i dödens gård, Och sorgens tårar vid din urna! Denna vers har för en tid segan gjort en liten utvandring från grafven, till en af Stockholms-ticningarnas numror, der den, utan citation, blifvit inflickad i ett, eljest icke förkastligt grifteqväde af en enkling öfver sin aflidna kustru, likväl med den förändring, att andra raden der beter: För all din omsorg, all din vård. De öfriga raderna äro, i det närmaste, lika med epitbhaphiet. , Man anmärker detta fynd, visst icke, som skulle det tillkännagifva någon tankebrist, eller noödstöld bos den sörjande, vittra låntagaren, helst erfarenheten så fia bevisat sorgens mäktiga inspiraticner; — utan endast som prof på den distraktion, hvari djup sorg äf ven understundom förmår sänka 0ss; och på hvad man, vid slika tillfällen, i sin stora bedräfvelse, kan tillåta sig. fa sige