Aftonbladet – 25 april 1836, sida 3

att komma ifrån ansvar, om han lemnade Petersson såsom ett offer i rättvisans händer. Pihl berättade fördenskull, att han, natten innan de ertappades, icke varit i Peterssons sällskåp, men först på morgonen träffat honom utanför Skans tull, dervid Petersson innehaft icke allenast det stulna godset, som sedermera anhölls i skarprättar-drängarnes boställe, utan äfven dyrkarne och de andre verktygen. Pihls berättelse härom gjordes först i Peterssons frånvaro, men då denne inställdes för rätten och bestred Pihls utsago, återtog Pibl alltsammans och erkände sig hafva ljugit på Petersson, emot hvilken Pihl var förbittrad, emedan han ansåg Petersson vara skulden till deras ertappande. Flera vittnen hafva varit i detta mål afhörde. Ibland andre skarprättare-drängen Carlsson, som på ed intygat, att de anklagade vid sin ankomst till bostället haft med sig dyrkarne och tjufgodset, och att Carlsson dessutom sett Pikl i snödrifvan utanför huset nedgräfva den säck, uti hvilken det stulaa silfret förvarades. Andre vittnens berättelser lemna upplysning om en märklig tilldragelse, som efter de anklagandes ertappande egt rum. Oaktadt de alla förnekat all kännedom om stölden eller det stulna, hade Petersson, under föregifvande att taga på sig en strumpa, framtagit en af vinbuteljerne, utur hvilken han först sjelf druckit och sedan bjudit kamraterne. Pihl och Rosenvall låto naturligtvis icke truga sig, i synnerhet den sistvämnde, som tyckes hafva ansett sig ega en viss rättighet till vinet, att döma af hans dervid fällde yttrande: kropp förtjenar och kropp förtär. Sedan ransakningen blifvit afslutad, meddelades rättens utslag . sistlidne Thorsdag. Pihl, som vid ett af förhören angilvit sig sjelf för en stöld, begången i hans hemort, Bohus län, år 1828, blef skild från målet, och afbidar i häkte svar å den skrifvelse, som rörande denna omständighet blifvit genom OfverStåthbållareEmbetets kansli afsänd till Läånsstyrelsen. Petersson ansågs lagligen förvunnen att håfva begått stölden och dömdes derföre, såsom redan en gång förut straffad för inbrottssteld, att straffas med 40 par spö, uppenbar kyrkoplikt och två års arbete å Malmö fästning. Det löfte, hvarmed Petersson, epligt sin egen förmälan, blifvit smickrad i polisen, har således blifvit emot honom rundeligen uppfylldt. — Det är således besynnerligt, att Petersson nu förklarade sig missnöjd med KämnersRättens utslag. Rosenvall, hvilken, för delaktighet 1 Peterssens förbrytelse, samt serskildt för sitt experiment vid Orangeriet i Hornskroken, äfvenledes dömdes till 40 par spö, kyrkoplikt och fästningsarbete å Malmö i ett års tid, var lika litet belåten med sakens utgång.