Aftonbladet – 22 april 1836, sida 1

het, att upphäfva förbudet i afseende på den eller dem af Napoleoniderne, som den fann lämpligt, med villkor att, i fall sådant blef nödvändigt, åter satta lagen mot dem i sin förra kraft och verksamhet. — Hr Dubois trodde att St. Helena var ett lika passande förvaringsställe for Napoleons aska, som platsen under Vendömekolonnen. (Häftigt sorl af ogillande.) Talsren ville ingalunda förringa kejsare-rikets ära; men Napoleons graf på St. Helena vore en beständig varning, att man icke borde förtrösia på menniskor. Napoleon hade icke sltid menat väl med Frankrike och Fransmänner, derföre — — — Talaren lemnade tribunen utaa att sluta meningen. — OÖOfversie Bricqueville uppträdde eiter honom. Aldrig — sade han — hade Napoleon försyndat sig mot Frankrike. Det var Frankrikes dåvarande förmenta representanter, Senatex och Lagstiftande korpsen, som förrådt och sålt honom, och med honom landet. Men talaren ville icke uppnfva det förflutna, utan inskränkte sig till att yttra den öfvertygelse, att hela Frankrike skulle gilla att den bhjelte, som upplyftet det till en sådan höjd, bvilade i lugn under stoden på Vendömeplatsen, under detta minnesmäcke af bans storhet och nationens ära. Afven Napoleons familj torde slutligen kunna göra anspråk på det deltagande, man var henne skyldig. — Sedan Hr Glais-Bizoin talat emot pelitionen och Hr Larabit för densamma, fick Hr Maugin ordet. Det var en skam, sade han, att den mans ben, som 120 år fört Frankrikes härar fran den ena segern till den andra, skulle multna i främmande jord. Icke blott Frankrike hedrade minnet af sin hjelte; äfven det öfriga Europa, som fordom suckade under hans jernhand, erkände nu huru föga det vunnit på ett byte, som lemnat detsamma till pris åt otaliga småsinnade själars nycker. England hvarken kunds eller borde vågra utlemnande af Kejsarens aska. — Talaren yttrade sig äfven för återkallande af proscriptionslagen. — Nu besteg konseljpresidenien Thiers tribunen. Jag delar — sade han, — kammarens sympathi för en sktningsvärd familj. Men. högre än denna sympathi, hö-. gre än denna sympathi, högre än det rykte, som fäster sig vid Napoleons nawn, står för mig Frankrikes intresse. — Ånnu är icke allt så lugat i Frankrike, att återkallande af Napoleons familj kan ske utan fera. Jag vili härmed alldeles icke hafva uttalat någon förebråelse mot denna olyckliga familj, hvilken under alla förhållanden handlat på det hedervärdaste sätt. Jag tror blott att den tid ännu ej är inne, då vi kunna återkalla henne. Nej! denna famulj älskar Frankrike; hon skulle visserligen icke företsga någonting, som kunde bereda olycka för Frankrike. Men partierne skulle söka att emot hennes vilja begagna sig at benne, för att anstifia nya oroligheter. Debatten slöts, på sätt vi i går nämnde, dermed, -att kammaren i afseende på frågan om upphäfvande af förbudet mot Napoleonska familjens vistande i Frankrike, öfvergick till dagordningen, men deremot förviste frågan om hemflyttningen af Napoleons qvarlefvor, till konseljpresidenters handläggning, Turkiet. Det synes, som Epglands betydliga sjörustningar,redan började bära frukt i Orienten. Från Konstantinopel skrifves den 16 Mars, att Byske ministern safgifvit en not till Reis Effendi, hvari han garska vidlyftigt och häftigt utbreder sig öfser Portens förmenia otacksamma och mot traktaterne stridande förhållande mot Ryssland, i så måtto att Divan lät England inverka på sitt handlingssätt. — Till slut förklarar ministern, att ifall fiendtligheter skulle utbrista mellan England och Vicekonungen af Egypten, i avledning af dennes vägran att åtlyda Storherrns firman, så kunde Ryssland vid en så olika strid icke förblifva overksam åskådare, utan komme alt genom omsiändigheternes tv ång befinna sig i en ställning, som gjorde fortfarandet af de nuvarande vänskapliga förhållanderne omöjbgt. Lord Ponsonby hade derpå, för att lugna Divan, officiclt tillännagifvit, att det icke var Englands afagt at upptnäda mot Ryssland, så vida det icke avgreps af denna makt, och att den förmodan vore ogvundad, att England fmnade förklara Ryssland krig.. Den nye befälhafvarefi på DPardanellerne, Mechemed Pascha, har inskickat rapport, att dessa fostningar befinna sig i ett ganska förfallet skick, och att besättningen till större delen består af milis. —Irgeniör-officerare komma att ofördröjlgen ditsändss, för att reparera de gamla verken och uppföra nya, och 1000 artllerister äro bestämda till förstärkande af garnisonen, Vicekonungens af Egypten charge deftaise s har tillkännagifvit för Porten, at 6 millioner pissicr med det snaraste äro att förvänta från Mehemcd Ali. i aftetalning på haus tribut för innevarande är. T Arabien hafva Egyptierne åter lidit ett nederläg. Omkrirg 20,000 man hade blifvit lockade an i defile-er af en Arabisk Sheik, som, uncer lutsad vänskap, nn . oe hö Er FR RE Oo han fått