Aftonbladet – 22 april 1836, sida 1

UTRIKES. Frankrike. Vi omnämrde i gårdagsbladet att en debatt förefallit i Deputeradekammaren, i anledning af en petition om återkallande af den lag, som förbjuder Bounaparteska familjens medlemmar att vistas i Frankrike, samt att Napoleons stoft måtte flyttas från St. Helena, för att nedsättas under segerkolonnen på Vendomeplaisen. Hr dI Harcourt uppsteg först i tribunen och förklarade å kommissionens vägnar, som fått i uppdrag att yttra sig öfver petitionen, att kommissionen ansåg den del deraf, som hade afseende på förflyttningen af Napoleons aska, böra behjertas, och i sådant afseende öfverlemnas till konseljpresidenten. — Deremot trodde pluraliteten af kommissionens medlemmar, att lagen mot Napoleoniderne icke borde upphäfvas, på det politiska passioner och farliga minnen ej å nyo måtte uppväckas. — General Pelet yrkade deremot, att petitionen i sin helhet borde remitteras till konseljpresidentens handläggning. Nepoleons familj hade aldrig gjort något försök att återvinna sin förlorade makt, aldrig inlåtit sig i någon enda af de många komplotier, som blifvit sammanspunna i Frankrike. Hon förtjente så mycket mera, att man visade sig erkänna hennes lugna hållning. — Hr Golbery trodde att rättvisans, ordningens och frihetens bud kräfde, att alla menniskor voro lika inför lagen, och att inga förhatliga undantag gåfves, till mehn för individer eller klasser af individer. Från denna prince p hade äfven Julirevoluttonen utgått. Långt ifrån att stifta landsförvisningseller undantagslagar, hade hon velat att Frankrike skulle behandla alla ,sina barn med lika kärlek. Först sedan de högsinnade känslor, hvilka Julirevolutionen väckt, lemnat rum åt fruktan hos maktens innehafvare, hade man återkomreit till lagen, Som landsförviste Napoleonska familjen. Det vore änteligen en gång tid, att utplåna denna fläck från Frankrikes lagstiftning. Om man icke ansåg sig ännu kunna lemna hela: familjen tillstånd att återvända till Frankrike, så måtte man åtminstone öfverlenina åt regeringen rättig