Aftonbladet – 21 april 1836, sida 3

Å (Insändt.) : Från Visingsö framljungar ett klagorop till menniskovännens öra, af 4 varnlösa Enkor, och 16, de fleste unga och spådare, faderlösa barn. Försynen har träffat desse olycklige med ett ganska hårdt slag. En vacker väderlek lockade f. d. Slottsfogden 5. U. Seipel från Erstad och 4 personer från Aflösa, nemligen f. d. Nämdeman Johannes Jönsson, jemte hans 19 år gl. son, samt hälftenbr. Anders Eriksson och nyligen gifte Dannemannen Gustaf Nilsson, att på f, m. den 17 sistl. Febr. afresa mot Jönköping med en båtlast säd till afsalu; men samma dag uppkom en storm, med köld, snöyra och sjömörker, som allt mer tilltog, hvarunder flytande isar ilade med stormvirden i en ryslig hastighet. Då de saknade vännerna, efter flera dagars förlopp, förspordes icke hafva ankommit till Jönköping, steg jemren hemma till det högsta. Några deras mnär. maste anförvanter reste genast, att söka upp dem; ack si! de funno — kölen med sönderrifvet segel vid Jönköping, samt spillror af båten, flytande här och der, på e hel mils sträcka, de der liksorma ropade till de sökande: Vi äro vittnen till det öde, som öfvergått edre käraste. — Efter förrättad bouppteckning befunnos de 3 förstnämndes hus, mot all törmodan, i så beklaglig ekonomisk ställning, att Enkorna icke kunna försörja sig och de sina, om icke den allmänna välgörenheten ryeker dem ur nöden. Inom Församlingen har man gjordt, hvad man kunnäåt, Adels med hjelp ur Fattigkassan, dels med säd, att bispringa dem; men behofvet är för stort — och Wisingsö församling, som alltid, vanligen efter hemmantal, med sammanskott sökt understödja dem, som anlitat den allmänna välgörenheten, hoppas, att dessa mnödstallda hushåll ikågkommas med någon skärf tillbaka. Hvad menniskovännen täckes skänka, med adress till undertecknad på Grenna och Wisingsö, skall i en Direktion samvetsgrannt utdelas och tacksamt redovisas. Wisingsö d. 24 Mars 1836. P. Ekman. P. L. MOEMETEREN ISEN stR TOMIV AE SITA SMER EEE BE ET SIMO FA PENT ITA RT Mr one.